På spaning efter de namn som flytt

Ett av Översättarbloggens mest lästa inlägg är Vanligaste efternamnen.

Listan över Sveriges vanligaste efternamn är på gränsen till oföränderlig. Den mest radikala händelsen var när Jakobsson klättrade två placeringar och petade ner Olofsson till tjugonde plats i förfjol.

Listan med de vanligaste förnamnen verkar däremot vara ombytlig som aprilväder. Eller går de att förutspå vilka namn som hamnar på topplistan?

—

Stockholms stads utrednings- och statistikkontor (USK) har en fängslande webbplats. De bjuder på oräkneliga siffertabeller som beskriver staden där jag bor. Jag får veta hur mina grannar bor, vad de jobbar med, hur gamla de är, hur många som är inflyttade och så vidare. Det finns därtill historisk statistik, statistiska kartor och parametrar som korsbefruktas på längden och bredden.

—

Och mitt i sifferröran hittar jag namnspaningen Kommande namn.

Antagandet är att många namn växer i popularitet efter tre generationer.

Siffrorna säger att namnen i listan nedan är populära bland stockholmare födda 1911-1930, men har varit oerhört sällsynta sedan dess.

Spaningen är att dessa namn gör comeback 2012.

Vänta nu, jag känner redan några Stockholmsbebisar som heter Birger, Olov och Elsie…

Släpp loss italienskan

Jag läser Malin Persson Giolitos krönika i senaste numret av Språktidningen (7/11) .

Persson Giolito skriver om  ambitionen att lära sig italienska med hjälp av Petrarcas Il Canzoniere och operafraser (”Hur kan jag – en medelålders kvinna – vara så vig? La donna è mobile”).

Ambitionen övergår till insikten att det bara är att släppa loss för att lära sig språket. Och jag håller med, genom misstagen lär man sig nyanserna (att inte säga ”jag måste fly” när man menar att man måste rusa).

—

Det är en rolig krönika. Om man ”släpper loss” när man lär sig italienska så kan Petrarcas sonett 35 bli till en absurdistisk dikt.

Ensam en penna i desserten slår läger

Trött ditt uppmätta pass i handflatan väger

Och glider också portot i frysen så fort

Mänsklig väst på arenan med sitt stämplade kort

Jag blev själv helt inspirerad att läsa Petrarcas canzoner och sonetter. I översättning av Ingvar Björkeson kan sonett 35 låta så här. Inte helt användbara vardagsfraser, kanske.

I tankar, ensam, på en ödslig hed

med tvekande och tunga steg jag går

och granskar markens sand, om den bär spår

av människor: dem flyr jag, söker fred

—

Har flera gånger blivit lockad av Paperback Lover att läsa Malin Persson Giolitos blogg. Nu gör jag det.

Hennes krönika finns tyvärr inte i nätversionen av Språktidningen.

Engrish och lite chinglish

Det räcker med att en bokstav hamnar fel för att det ska bli katastrofalt roligt, eller bara katastrofalt. Men det är allvarligare än så. Här kommer några tvivelaktiga översättningar från japanska till engelska.

BMI över 30 krävs.

Och de tar aldrig slut. Dessutom är bildkommentarerna rätt kärva. Läs själv.

Prata Haddockska

Tintin är på tapeten igen. Eller på vita duken, rättare sagt. Jag skulle kunna gå och se filmen endast för att få höra hur Haddock pratar.

Kaptenens egenartade vokabulär kom till så här (enligt ett gratis, internetbaserat uppslagsverk med artiklar som skrivs och kvalitetsgranskas av användarna):

Hergé fick iden om Haddocks svordomar efter att på en marknadsplats hört en kund förolämpa en försäljare med orden ”Ni eländiga fyrmaktspaktare där!”.

Denna något dråpliga formulering ledde Hergé till idén att ju mer obskyr och avancerad ett tillmäle är, desto roligare blir det.

Tre av de 64 förbannelserna...

Här har någon grundligt gått igenom alla Tintin-album på svenska och hittat 312 Haddockska kraftuttryck. Vissa återkommande och andra ovanliga. Flest fula ord innehåller tydligen Koks i lasten med 64 olika förbannelser.

Kapten Haddocks språkbruk sägs bli mildare i de senare albumen. Jag har inte kontrollerat, men ”salladshuvuden”, ”hamstrar” och ”ättiksgurkor” kanske hör till den senare perioden?

—

De svenska uttrycken är inte bokstavliga översättningar av de franska originalen, utan översättarnas fantasifulla skapelser. Men vid alla långsvansade skeppskatter, nu skulle jag vilja kunna franska och göra en jämförelse!

Jag nöjer mig med att berätta att ”Anfäkta och regera!” och ”Anfäkta och anamma!” är kortformer av en gammal besvärjelse där det tänkta subjektet är Satan. Den ursprungliga, kristna kontexten var alltså ”(om jag ljuger eller bryter mot mitt löfte, så) Må Djävulen ta kontroll över mig”.

Läs mer om Fula ord.

Närma eller fjärma, del 2

Globaliseringen som förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman påverkar även översättningar.

Frågan som en översättare kan ställa sig är: Vad vet läsarna om den kultur som skildras i texten? Jo, antagligen lite mer nu än förr. Vi lär oss mer och snabbare om andra länder och kulturer vilket leder till färre förklaringar och fotnoter. Och är det något som vi inte känner till så är informationen oftast bara ett musklick bort.

—

En trend på senare tid verkar vara att inte anpassa texten, utan låta det utländska stå kvar. Som skribent eller översättare fjärmar man visserligen läsaren, men samtidigt närmar man sig det som skildras.

Det kan gälla kokböcker.

Bör jag förklara att pak choi/pak choy är ett slags kinesisk salladskål eller lita på att kokboksanvändaren vet eller tar reda på det?

Pak choi - Brassica rapa var. chinensis.

Det kan också gälla romaner.

Hur påverkas upplevelsen när utländska titlar flyttar in i en översättning? Läs om exemplet Mma och Rra i McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå här.

Det kan gälla undertexter.

I dag förväntas svenska tittare känna till namnet på amerikanska tv-personligheter. Men jag minns ett gammalt avsnitt av The Simpsons där namnet på en amerikansk sportkommentator hade ”översatts” till Peppe Eng.

Och det gäller utan tvekan nyhetsartiklar – det gäller att hänga med. Varje skribent verkar göra sin bedömning av vad läsarna förväntas känna till.

—

Ett annat perspektiv på frågan om att närma eller fjärma ger begreppen endonym och exonym.

Det är beteckningar på lokala respektive utländska namn på en företeelse. En sådan företeelse kan vara geografiska platser, där Myanmar är endonymen och Burma är engelskans exonym.

Som man ropar får man svar

Har precis upptäckt Quora (tack vare Stephen Fry), och är fortfarande i utforskarfasen.

Quora är enligt Quora själv

a continually improving collection of questions and answers created, edited, and organized by everyone who uses it.

Detta kan bli exakt hur tidskrävande som helst. Jag kommer att få svar på en hel massa frågor som jag inte har ställt, däremot har någon annan gjort det, och jag är tillräckligt nyfiken på svaren.

Slurp, där åt Quora upp en timme.

—

Började följa diskussionsämnet Localization & Translation och fastnade direkt i en fråga som jag bjuder på här, nämligen: Vilka ord är svåra att översätta till engelska?

Saxar fyra ord ur listan med svar:

Iktsuarpok
Inuit – To go outside to check if anyone is coming.

Kyoikumama
Japanese – A mother who relentlessly pushes her children toward academic achievement.