Närma eller fjärma läsaren?

I Språket från den 28/9 2010 diskuteras bland annat översatt litteratur och vad som går förlorat när ett språk byter dräkt.

En lyssnare hade läst en nyare svensk översättning av Austens Sense and Sensibility (Förnuft och känsla) och påpekar att hon föredrar originaltitlarna Mr och Mrs framför de svenska översättningarna herr och fru som användes i denna nyöversättning.

Lyssnaren föredrog alltså ”Mrs Dashwood” framför ”fru Dashwood”. Varför?

Presenterar hon sig som Mrs Dashwood eller fru Dashwood? Illustration av C.E. Brock

Hur stor bekantskap man har med (språk)kulturen avgör vad som upplevs som främmande.

I ett svenskt textsammanhang är Mrs och Mr inget som sticker ut eller markerar något typiskt anglosaxiskt.

Detta inte minst för att det bara undantagsvis översätts till fru och herr i undertextning av engelskspråkiga tv-program – som visas dagligen. Vi är vana att läsa det.

—

Men om vi tar ett annat exempel. Hur främmande känns…

Varför sötsur och inte sursöt?

I Språket på Sveriges Radios P1 dök det upp en fråga som rörde en reklamtext. I den talades det om en 10 mm tunn bok. Kan en bok vara 10 mm tunn? Säger man inte att den är 10 mm tjock, trots att den är jättetunn?

Det är ett exempel som pekar på att vissa ord är markerade och andra omarkerade. Det omarkerade ordet är det ”vanliga”. Väljer man det markerade ordet däremot så sticker det ut – och då kan det antingen låta fel eller skapa en effekt som i frasen ovan.

~~~

Här är tre exempel på ordpar med förhållandet omarkerad-markerad. Varför säger man…

Tjock-smal:

Hur tjockt är ett hårstrå? (Smalt!)

Lång-kort:

Bikolibrin är 5 cm lång. (En kort kolibri?)

Mycket-lite:

Hur mycket snö ligger kvar i maj? (Lite!)

Det skulle vara intressant att undersöka om den markerade formen skiljer sig mellan olika språk…

~~~

Jag ger mig på en annan typ av ordpar istället, de som kallas binomial freeze. En definition på denna typ av ordkollokation kan vara:

”två eller flera lexikala element som tillhör samma kategori och som samordnas av en konjugation, och där endast en ordning är möjlig (skrapa och vinn) eller åtminstone föredras (kropp och själ, salt och peppar)”

Så här kan sådana kollokationer se ut på svenska, italienska och engelska.

Om ett språks ordning avviker från de andra två är det kursiverat (italienskan i de allra flesta fallen).

kropp och själ	anima e corpo	body and soul
fram och tillbaka	avanti e indietro	back and forth
puss och kram	baci e abbracci	hugs and kisses
Svart-vitt	bianco e nero	black and white
katt och hund	cani e gatti	cats and dogs
tillgång och efterfrågan	domanda e offerta	supply and demand
hammare och skära	falce e martello	hammer and sickle
hönan eller ägget	l’uovo o la gallina	the chicken or the egg
död eller levande	vivo o morto	dead or alive
Romeo och Julia	Giulietta e Romeo	Romeo and Juliet
sötsur	agrodolce	sweet and sour

Och här kommer två ynka exempel på när ordningen överensstämmer:

läsa och skriva	leggere e scrivere	read and write
skinn och ben	pelle e ossa	skin and bone(s)

~~~

Mer läsning om den saken här. Och en uppsats om motsatsord här.

E ringrazio terminologia etc. per l’ispirazione!

Tolkning vs översättning

Inte sällan får jag höra ”du som är tolk…” Det stämmer inte att jag som översättare även är tolk (eller vice versa). Jag har tolkat och kan tolka, men att tolka och översätta är två olika verksamheter med olika tankeprocesser.

Språket i SR:s P1 bjuder alltid på intressant lyssning. Inte minst tack vare de behagliga programledarna Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson. Programmet som sändes 10 november i år handlade om tolkyrket, och ett par svenska simultantolkar inom EU berättar om arbetsvillkoren.

Jag roar mig med att lyfta fram olikheterna mellan översättning och tolkning utifrån de intervjuade tolkarnas tankar.

Tolken säger:

Trots att de flesta tolkar vill se talarens mun och kroppsspråk under arbetet så blundar tolkarna ibland för att kunna koncentrera sig bättre när det blir riktigt svårt.

Översättaren säger:

Ja, jag brukar också blunda när det blir för mycket jobb och leveranstiden är i kortaste laget. Vem skulle inte göra det? Men av uppenbara skäl aldrig medan jag skriver. (Jag måste inte se textförfattarens pennrörelser framför mig när jag översätter.)

~~~

Tolken säger:

Talaren som tolkas är inte alltid välartikulerad och det skapar problem eftersom tolken i realtid måste tampas med otydligt uttal och felanvända ord. Den talare som läser innantill går ofta fram i ett rasande tempo medan en som talar fritt är mer levande i sitt språk. Onaturlig ordföljd och oavslutade meningar är andra problem som måste lösas på studs.

Översättaren säger:

En luddig och otydlig text är svårare att översätta, men med tid och tålamod kan man oftast komma till rätta med den. Så länge det finns tid kan man oftast reda upp oklarheter.