Fula ord

Hur grovt språk får man använda när man undertextar egentligen?

Jag korrar sjunde säsongen av en amerikansk komediserie och var helt övertygad om att serien var helylle rakt igenom, men gång på gång dyker oväntat grova uttryck upp. 

Cuntface var översatt till kukhuvud. Säg det först högt och läs det sedan. Ordens genomslagskraft blir större i skrift. Textremsan skriker högre än någon som säger samma sak.

(Detsamma gäller för utropstecken – det räcker oftast med ett ynka ! för att markera att någon skriker för full hals. Effekten av utropstecken förstärks av det man ser och hör på tv-skärmen. Jag har hittills aldrig översatt någon replik som krävt tre utropstecken. Jag lovar!!!)

Så, vilken nivå ska man lägga sig på när man översätter svordomar, könsord och allsköns kreativa förolämpningar på längden och tvären?

När det gäller amerikanska pratshower får man vara beredd på att mycket redan är bort-beepat. Då får man som översättare läsa på läpparna eller utifrån situationen gissa vad som sägs. Det brukar inte vara särskilt svårt då de möjliga alternativen är få (shit, fuck, cunt…). Dessa ord kan man utan att blinka översätta i oförmildrad form till svenska.

I övrigt där ”fula ord” förekommer får man fördela bördan jämnt. De ynka två textraderna i rutan kan inte fyllas med svordomar på bekostnad av att övrigt innehåll inte förmedlas. Man bör naturligtvis återge en notorisk fuck!-användare rättvist, men det kan man ofta göra med små och effektiva medel. Varje fuck måste inte finnas med. Vi fattar ändå.

~~~

När det gäller svordomarna man inte vill lära ut till sina barn känns engelskan fattigare än svenskan. En typisk situation är att en säger fan, en annan helvete! och en tredje förbannat! – medan alla tre på engelska säger fuck! eller någon variant av det.

Mille millions de mille milliards de mille sabords!

I fråga om snällare ord jämnar det ut sig mellan språken, och det blir både roligare och mer fantasifullt. Vi har alla mycket att lära av Kapten Haddock på det området: krabbsaltade tångräkor, anfäkta och anamma, sakramentskade sumprunkare, riv mina råsegel. Inga av dem är bokstavliga översättningar från franskan utan översättarnas egna små konstverk.

För den som roas av Haddockska svordomar finns originaluttrycken samlade och förklarade i Albert Algouds Le Haddock illustré, L’intégrale des jurons du capitaine.

~~~

Här finns en artikel om svordomar utifrån ett psykologiskt perspektiv. Ett avsnitt i artikeln handlar om att svordomar är kulturellt betingade. Det påståendet är avgörande när man översätter. Engelska svordomar må ha sexuella referenser, italienska dito religiösa, men det betyder inte att man ska översätta dem bokstavligt till svenska. Fuck och porco dio kan således bli fan. Och Haddock kan säga erbarmliga plattfötter!

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Prata Haddockska « ÖVERSÄTTARBLOGGEN
  2. Fula ord vackert uttryckta « ÖVERSÄTTARBLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: