Smeknamn

Efter att ha tillbringat en vecka i il bel paese med barn så har ordförrådet berikats på just det området. Det verkar finnas ett obegränsat antal benämningar på barn på italienska.

Den gamla damen i frukostsalen på hotellet använde ett nytt ord varje morgon när hon hälsade på sonen. Bambolotto! Amore! Giovanotto! Mascalzone! Mascalzonello! Giovanottino! Giovanotello! Tesoro mio! Tesorino! Tesoruccio!

Många av dessa ord har samma kärna men avleds med olika suffix för att markera betydelsenyanser eller för att skapa helt nya ord. På italienska är det avledningar av typen vezzeggiativo som bildar kärleksfulla smeknamn. Receptet ser ut som följer:

1. Välj ett ord. Jag väljer tesoro (skatt).

2. Haka på ett suffix som uttrycker litenhet, till exempel  -ino, -uccio eller -etto. Tesorino, lilla skatt. Tesoruccio mio, min lilla skatt.

Tesoretto däremot låter inte lika bra. Italienskan ska sjunga, och att upprepa samma betonade vokal i ordets stam (tesoro) och avledning (etto) undviks.

~~~

Jag slutar aldrig att roas av idiom, heller inte av falska vänner i språket. Vissa smeknamn är ”falska avledningar”, de är alltså inte avledningar av ett grundord även om de ser ut så till formen:

tacchino (kalkon) – inte diminutiv av tacco (klack)
bottone (knapp) – inte augmentativ av botto (smäll)
mattone (tegelsten) – inte augmentativ av matto (galning)
focaccia – inte pejorativ av foca (säl)
occhiello (knapphål) – inte diminutiv av occhio (öga)
burrone (ravin) – inte augmentativ av burro (smör)
colletto (krage) – inte diminutiv av collo (hals)
collina (kulle) inte diminutivav colla (lim)
limone – (citron) inte augmentativ av lima (fil)
cerotto (plåster) – inte augmentativ avcero (stearinljus)

Är det inte en fin metafor med knapphålet som skjortans öga?

Diminutiv är alltså förminskningsformen, augmentativ är förstoringsformen och pejorativ är den nedsättande avledningsformen.

Och man kan koka ihop olika suffix för en helt nya soppa. Skumgummisockerkakan som Italien översvämmas av till jul, panettone, skulle enligt receptet bli ett litet (-etto) stort (-one) bröd (pane).

~~~

Kan svenskan jämföra sig med italienskan på något plan i fråga om produktivitet, möjligheten att skapa nya ord ur redan befintliga ord? Alla italienska smeknamn för barn måste ju gå att översätta på ett någorlunda rättvist sätt.

Suffixet -is verkar fylla samma funktion som italienskans många avledningssuffix. Här finns Gunlög Josefssons uppsats Tjänis, knäppis och brallis; om suffixet -is i modern svenska. En intressant analys av -is och vad det gör med ord.

Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. EU-översättarnas 21 bästa tips « ÖVERSÄTTARBLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: