Undertextens lillasyster

I dagens nummer av Dagens Nyheter skriver Martin Röshammar om företaget EuroTroll (eller ”Djur och Troll” som vissa missuppfattar det som) i artikeln Och vad säger du då, lille vän?

Artikeln handlar om en annan medlem i familjen medieöversättning, nämligen dubbning. Överföring av en films dialog till ett nytt språk lyder beskrivningen av ”dubbning” på ne.se.

EuroTroll dubbar svenska barnprogram som sänds på bland annat Barnkanalen och Nickelodeon, med andra ord de kanaler som våra ungar kollar på allra mest.

Jag reflekterar… I jämförelse med undertextning verkar denna ”överföring av en films dialog till ett nytt språk” kunna vara mycket fri i förhållande till originaldialogen.

Kanske beror det på att det handlar om just barnprogram. Vilken världsbild ska barnen få? I artikeln pratas det om att hålla nere det ”tjejiga” och ändra på de allra pipigaste rösterna.

Men kanske beror friheten också på att tittaren inte konfronterar originaldialogen på samma direkta sätt som vid undertextning. Dubbningen ersätter ju originaldialogen.

Om man i dubbningen lättare kan frigöra sig från originalet och skapa något som står på egna ben blir Fåret Shaun inte bara Shaun the Sheep på svenska, utan en försvenskad version som vi kallar Fåret Shaun och som är tänkt att passa små tv-tittare just i Sverige.

Naturligtvis anpassas även undertexter för att den svenska tv-publiken ska kunna ta till sig programmet på bästa möjliga sätt. Målet är att tittaren ska uppleva det textade programmet som vore det riktat just till tittaren. Han eller hon ska skratta på samma ställen och förstå hänvisningar till landsspecifika företeelser.

Men undertextaren kan på sin höjd göra punktinsatser för att föra programmet och tittaren närmare varandra. Det är svårt att ”hålla nere det tjejiga” eftersom undertexten inte styr över andra faktorer än ordval och redigering och originaldialogen hela tiden går parallellt.

Läs DN-artikeln på Martin Röshammars blogg.

Läs mer om dubbning i Sverige på fansajten Dubbningshemsidan.

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Sara

     /  2011/01/27

    Jag skulle vilja pasta att undertexter ar nagot av ett bidrag till svensk kultur i sig, och som sadant ger tittaren storre frihet an dubbning. Genom att samtidigt lyssna och lasa valjer tittaren de referenser som passar just henne/honom -rostlagen, kroppssprak och valda uttryck uppfattas samtidigt som hon/han finner stod i svaruppfattade referenser och litterar mening. Barn som lar sig denna teknik av tv-tittande tidigt far ett forsprang i bade laskunskap och sprakforstaelse samt en insikt i kulturella skillnader och likheter. Jag antar att man kunde saga att publiken narmar sig programmet snarare an motsatsen.

    Som spraklarare skulle jag vilja kommentera vidare angaende effekten pa barn som (likt svenska barn) tidigt vanjer sig vid att lasa undertexter och lyssna pa originaldialog pa samma gang. I min uppfattning bidrar detta mycket till att svenskar (och andra skandinaver) ofta forlorar mer av sin lokala dialekt an sag tyskar, polacker och fransman pa andraspraket engelska. Fa andra utlanningar moter samma fenomen och finner horforstaelse ett av de mest problematiska omraden pa andraspraket.

    Jag anser att import av tv-program bor leda till okad forstaelse av andra kulturer och till uppskattning av universella varden. Annars kan vi val lika garna halla oss till Astrid Lindgren-repriser…

    Svara
    • Sara, med din kommentar sätter du (svensk) undertextning i ett väldigt intressant perspektiv. Tack!

      Jag skrev mitt inlägg ur översättarens perspektiv, medan du ger tittarens/språklärarens perspektiv. När jag påstår att dubbning erbjuder större frihet så är det med tanke på vad översättaren kan göra med materialet, inte vad tittaren får.

      Undertextning är ju mer transparent och låter tittaren få ta del av information som försvinner eller förändras vid dubbning. Vad som är bättre eller sämre går inte att säga utan att först fastställa vad målet med undertextningen resp. dubbningen är:

      Är målet att tittaren ska få en tolkning av programinnehållet till sitt språk, eller är det att hos tittaren skapa förståelse för relationen mellan det översatta språket originalspråket?

      Jag ser huvudmålet som det första och att undertextning dessutom för med sig många bonuseffekter såsom god hörförståelse och insikt i kulturella skillnader och likheter, som du också skriver. Dubbning däremot erbjuder ”bara” en tolkning av innehållet som kan vara mer eller mindre likt originalet.

      (Sen är ju fallet i de allra flesta fall med svenska undertextade program att språket och kulturen vi lär oss mer om är engelska och den anglosaxiska.)

      Svara
  1. Språkfredag: Adda, wikiläcka, kaffeflicka & bjästa | Kunskapsbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: