Italien 150 år – italienskan 150 år

I år är det 150 år sedan Italien enades. Det är också 150 år sedan italienskan blev nationalspråk.

Innan Italiens enande bestod halvön av olika områden med självstyre. Italienska talades bara av kultureliten medan övriga till stor del var analfabeter och talade lokala dialekter. Det skulle det bli ändring på från och med 1861 då landet skulle ha ett gemensamt språk så att alla invånarna i det enade landet kunde kommunicera och förstå varandra.

Redan innan enandet kallade författaren Alessandro Manzoni italienskan för lingua morta – ett utdött språk – eftersom majoriteten av invånarna inte talade italienska. Sagt och gjort så föreslog Manzoni att en av dialekterna, den fina florentiskan, skulle fungera som nationalspråk.

Men vilket projekt!

Hur väljer man vilket språkvariant som ska utses till nationellt språk i ett land där varje region har egna dialekter?

Hur inför man ett språk och förankrar det i alla samhällsskikt och miljöer – inte bara skolor och universitet där språket lärs ut?

Vad händer med de regionala språkvarianterna när det nationella språket vinner mark?

Och vad spelade massmedia för roll för spridning och utlärning av språket?

Språksituationen i dag beskrivs så här på Wikipedia:

Italienska är majoritetsspråk och officiellt språk. Tyska och franska har status som nationella minoritetsspråk, med tyskspråkiga skolor i Sydtyrolen och franska som läroämne i modersmål i Valle d’Aosta. Genom regional lagstiftning i regionen Friuli-Venezia Giulia har friuliska, slovenska och tyska tillerkänts status som regionala minoritetsspråk. Lagstiftning 1991-2001 har vidgat skyddet av de språkliga och kulturella minoriteternas ställning genom rätten att använda alla minoritetsspråk som undervisningsspråk i grundskolan, som talspråk i de regionala parlamenten och i provins- och kommunfullmäktige, och i de lokala domstolarna samt i den lokala förvaltningen.


Den 28 mars 2007 fastslog den italienska deputerandekammaren att italienska var Italiens officiella språk. Denna grundlagsändring påverkar inte minoritetsspråkens ställning – tyskan i Alto Adige (Sydtyrolen) och franskan i Valle d’Aosta. Men den italienska senaten har ännu inte godkänt lagförslaget. Så långt har man hunnit på 150 år.

Läs mer om italiensk språkhistoria här (på italienska). Du kan också läsa denna språkhistoriska tillbakablick på italienska regeringens webbplats och vad Accademia della Crusca skriver om grundlagsändringen (båda på italienska).

Nino Migliori, Dykaren, 1951. Från Collezione della Fondazione di Venezia - archivio Italo Zannier

Om det blir för mycket torr fakta kan du i stället ägna dig åt Italien i bild:

Nordiska museets utställning Bilder från Italien öppnar 26 maj. Två andra utställningar med anknytning till Italien öppnar på Prins Eugens Waldermarsudde och Hallwylska museet. Läs mer om allt detta på italienska kulturinstitutets hemsida.

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: