Pluralis majestatis

Nog har jag hört människor referera till sig själv med opersonligt pronomen –  idrottare i eftersnack (Man var ju rätt trött i slutminuterna) och folk som antingen gjort något dumt (Jo, man kanske skulle ha skippat det där sista glaset) eller vill smygskryta (Det är ju inte första gången man äter sjurätters på lyxrestaurang direkt).

Men att referera till sig själv i första person plural – säga vi och mena jag – som kungar kan göra?

Vi har inte varit på strippklubb!

Att en kunglighet (påve, biskop, furste) menar jag när han säger vi ska ha kommit sig av att regenten ansågs representera folket så till den grad att jag blev vi. Eller så syftade kungen av Guds nåde möjligtvis på sig själv och Gud när han sa vi. Hur det nu än låg till så kallas det pluralis majestatis.

En modern variant av pluralis majestatis är We have become a grandmother som Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher meddelade pressen när hon blev farmor 1989.

Andra typer av nosismer (latin nos – vi) är de som journalister använder när de refererar till sig själva och läsaren eller sig själva och nyhetsforumet de företräder. Även författare har ett vi som används när författaren talar om sig själv och läsaren.

Finns det ett behov av att nyansera vad vi egentligen betyder? Redan gjort.

Ungefär en tredjedel av världens språk har olika pronomenformer för när den tilltalade inkluderas respektive exkluderas i vi.

cherokesiska finns fyra olika vi-former: inkluderande och exkluderande för två respektive flera personer. Det betyder olika former för jag och du; jag, du och andra; jag och någon annan; jag och andra.

Fijianska sägs ha hela sex olika vi-former: inkluderande och exkluderande för två, några (3-4) och många personer.

På svenska och många andra språk kan vi vara både inkluderande och exkluderande och således måste denna information förmedlas separat om det ska framgå (vi är alla av samma åsikt).

Språktidningen beskriver klusivitet här.

Ha ha, och man vet med säkerhet att en artikel är maskinöversatt när ”linjal” dyker upp på ett oväntat ställe.

…kungliga vi, den viktorianska vi eller på latin pluralis majestatis är hur en person, vanligtvis en linjal, kan använda en pluralform personligt pronomen att hänvisa till sig själv.

Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Umberto Ecos 40 skrivregler « ÖVERSÄTTARBLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: