Akta orden

Det blev en lång bloggpaus.

Det har jag en ljuvlig resa till Italien och min arbetsgivare som håller mig sysselsatt att tacka för. I min digitala papperstrave har det samlats många utkast till blogginlägg, och nu ska jag banne mig skriva dem färdigt.

Dock! Vore det inte för jobbet hade jag kanske inte gått på Språkvårdsdagen, ett seminarium om namnstrategier och Svenska kommunikationsdagen.

I Tankar för dagen på Sveriges Radio P1 i morse uppmanade Håkan Sandvik lyssnarna att spara på orden. Gör vi inte det kan de viktiga nyanserna i språket försvinna och då blir vi ”halvspråkiga”.

Sandviks exempel på ord i riskzonen:

Om jag säger att jag älskar blåbärssoppa, älskar jag då min fru…såsom blåbärssoppa?

Jag älskar dig, men inte lika mycket som jag älskar min fru.

Och om jag hatar att gå upp på morgonen, hatar jag då den person som gjort mig illa lika mycket…som att gå upp på morgonen?

Om ett par skor kan vara otroligt fantastiska, hur beskriver jag då ett litet charmigt barn?

Och i ett pratprogram hade Sandvik räknat till inte mindre än åtta förekomster av ”härligt” och ”underbart” på en minut. Han tycker att svenskan har blivit ett superlativ-språk.

Men menar han att det är språket som utarmas? Nej, snarare känslorna. Vad händer med oss om vi inte längre har ord som kan uttrycka det vi känner? Tänk på att bevara nyanserna.

Hönan eller ägget? Formar samhället språket, eller tvärtom?

Det var titeln på ett föredrag som Fredrik Lindström höll på Språkvårdsdagen.

Liksom Sandvik, problematiserade Lindström i sitt föredrag hur vi sliter ut orden genom att använda dem onyanserat och kanske lite för ofta. Vi tar till starka ord för banala saker och har sedan inga övertygande ord kvar för situationer som verkligen kräver det.

Men något som skiljer Lindström och Sandvik åt är analysen. Är slit och släng-inställningen till ord bra eller dålig?

Å ena sidan, om alla produkter beskrivs som unika så är unik till slut inte synonymt med ”ensam i sitt slag”,  kanske inte ens med ”sjusärdeles”.

Detsamma gäller för Sandviks exempel ovan om att älska och hata. Och det kan ju inte vara bra, eller?

Å andra sidan så beskriver Lindström ordutarmningen som en naturlig process. Såklart. Visserligen sliter vi ut vissa ord tills de knappt har kvar något av den ursprungliga betydelsen, men inte blir känslorna fattigare för det! Istället hittar vi nya, starka ord för att uttrycka de där känslorna.

Lindströms exempel på utslitna ord:

Säkert:

Från att ha betytt att något är helt säkert till att betyda att något troligen är så.

Ganska:

Betydde ursprungligen ”alldeles, helt” men används numera i betydelsen ”i någorlunda hög grad”.

Hur ska man tolka följande textrad från 1921?

Snart hörde jag honom spela om sin ganska stora längtan.

Det är trots allt samhället, alltså människor, alltså språkets användare, som skapar språket. Inte språket som styr människorna och vårt sätt att uttrycka känslor.

Och där fick ni svaret på frågan om hönan eller ägget…

Läs mer om betydelseförskjutningar:

Begåvad begåvningsreserv och ett planerat kärleksbarn

Förskjutna betydelser

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Bra läsning! Tack Anna!

    Svara
  1. Skrivregler och fler skrivregler « ÖVERSÄTTARBLOGGEN
  2. Språk från 9 till 17 « ÖVERSÄTTARBLOGGEN
  3. Skräck och avsky i Las Vegas « ÖVERSÄTTARBLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: