På spaning efter de namn som flytt

Ett av Översättarbloggens mest lästa inlägg är Vanligaste efternamnen.

Listan över Sveriges vanligaste efternamn är på gränsen till oföränderlig. Den mest radikala händelsen var när Jakobsson klättrade två placeringar och petade ner Olofsson till tjugonde plats i förfjol.

Listan med de vanligaste förnamnen verkar däremot vara ombytlig som aprilväder. Eller går de att förutspå vilka namn som hamnar på topplistan?

Stockholms stads utrednings- och statistikkontor (USK) har en fängslande webbplats. De bjuder på oräkneliga siffertabeller som beskriver staden där jag bor. Jag får veta hur mina grannar bor, vad de jobbar med, hur gamla de är, hur många som är inflyttade och så vidare. Det finns därtill historisk statistik, statistiska kartor och parametrar som korsbefruktas på längden och bredden.

Och mitt i sifferröran hittar jag namnspaningen Kommande namn.

Antagandet är att många namn växer i popularitet efter tre generationer.

Siffrorna säger att namnen i listan nedan är populära bland stockholmare födda 1911-1930, men har varit oerhört sällsynta sedan dess.

Spaningen är att dessa namn gör comeback 2012.

Vänta nu, jag känner redan några Stockholmsbebisar som heter Birger, Olov och Elsie… Read the full post »

Annonser

Släpp loss italienskan

Jag läser Malin Persson Giolitos krönika i senaste numret av Språktidningen (7/11) .

Persson Giolito skriver om  ambitionen att lära sig italienska med hjälp av Petrarcas Il Canzoniere och operafraser (”Hur kan jag – en medelålders kvinna – vara så vig? La donna è mobile”).

Ambitionen övergår till insikten att det bara är att släppa loss för att lära sig språket. Och jag håller med, genom misstagen lär man sig nyanserna (att inte säga ”jag måste fly” när man menar att man måste rusa).

Det är en rolig krönika. Om man ”släpper loss” när man lär sig italienska så kan Petrarcas sonett 35 bli till en absurdistisk dikt.

Ensam en penna i desserten slår läger

Trött ditt uppmätta pass i handflatan väger

Och glider också portot i frysen så fort

Mänsklig väst på arenan med sitt stämplade kort

Jag blev själv helt inspirerad att läsa Petrarcas canzoner och sonetter. I översättning av Ingvar Björkeson kan sonett 35 låta så här. Inte helt användbara vardagsfraser, kanske.

I tankar, ensam, på en ödslig hed

med tvekande och tunga steg jag går

och granskar markens sand, om den bär spår

av människor: dem flyr jag, söker fred

Har flera gånger blivit lockad av Paperback Lover att läsa Malin Persson Giolitos blogg. Nu gör jag det.

Hennes krönika finns tyvärr inte i nätversionen av Språktidningen.

Engrish och lite chinglish

Det räcker med att en bokstav hamnar fel för att det ska bli katastrofalt roligt, eller bara katastrofalt. Men det är allvarligare än så. Här kommer några tvivelaktiga översättningar från japanska till engelska.

BMI över 30 krävs.

Och de tar aldrig slut. Dessutom är bildkommentarerna rätt kärva. Läs själv.

Prata Haddockska

Tintin är på tapeten igen. Eller på vita duken, rättare sagt. Jag skulle kunna gå och se filmen endast för att få höra hur Haddock pratar.

Kaptenens egenartade vokabulär kom till så här (enligt ett gratis, internetbaserat uppslagsverk med artiklar som skrivs och kvalitetsgranskas av användarna):

Hergé fick iden om Haddocks svordomar efter att på en marknadsplats hört en kund förolämpa en försäljare med orden ”Ni eländiga fyrmaktspaktare där!”.

Denna något dråpliga formulering ledde Hergé till idén att ju mer obskyr och avancerad ett tillmäle är, desto roligare blir det.

Tre av de 64 förbannelserna...

Här har någon grundligt gått igenom alla Tintin-album på svenska och hittat 312 Haddockska kraftuttryck. Vissa återkommande och andra ovanliga. Flest fula ord innehåller tydligen Koks i lasten med 64 olika förbannelser.

Kapten Haddocks språkbruk sägs bli mildare i de senare albumen. Jag har inte kontrollerat, men ”salladshuvuden”, ”hamstrar” och ”ättiksgurkor” kanske hör till den senare perioden?

De svenska uttrycken är inte bokstavliga översättningar av de franska originalen, utan översättarnas fantasifulla skapelser. Men vid alla långsvansade skeppskatter, nu skulle jag vilja kunna franska och göra en jämförelse!

Jag nöjer mig med att berätta att ”Anfäkta och regera!” och ”Anfäkta och anamma!” är kortformer av en gammal besvärjelse där det tänkta subjektet är Satan. Den ursprungliga, kristna kontexten var alltså ”(om jag ljuger eller bryter mot mitt löfte, så) Må Djävulen ta kontroll över mig”.

Läs mer om Fula ord.

Närma eller fjärma, del 2

Globaliseringen som förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman påverkar även översättningar.

Frågan som en översättare kan ställa sig är: Vad vet läsarna om den kultur som skildras i texten? Jo, antagligen lite mer nu än förr. Vi lär oss mer och snabbare om andra länder och kulturer vilket leder till färre förklaringar och fotnoter. Och är det något som vi inte känner till så är informationen oftast bara ett musklick bort.

En trend på senare tid verkar vara att inte anpassa texten, utan låta det utländska stå kvar. Som skribent eller översättare fjärmar man visserligen läsaren, men samtidigt närmar man sig det som skildras.

Det kan gälla kokböcker.

Bör jag förklara att pak choi/pak choy är ett slags kinesisk salladskål eller lita på att kokboksanvändaren vet eller tar reda på det?

Pak choi - Brassica rapa var. chinensis.

Det kan också gälla romaner.

Hur påverkas upplevelsen när utländska titlar flyttar in i en översättning? Läs om exemplet Mma och Rra i McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå här.

Det kan gälla undertexter.

I dag förväntas svenska tittare känna till namnet på amerikanska tv-personligheter. Men jag minns ett gammalt avsnitt av The Simpsons där namnet på en amerikansk sportkommentator hade ”översatts” till Peppe Eng.

Och det gäller utan tvekan nyhetsartiklar – det gäller att hänga med. Varje skribent verkar göra sin bedömning av vad läsarna förväntas känna till.

Ett annat perspektiv på frågan om att närma eller fjärma ger begreppen endonym och exonym.

Det är beteckningar på lokala respektive utländska namn på en företeelse. En sådan företeelse kan vara geografiska platser, där Myanmar är endonymen och Burma är engelskans exonym. Read the full post »

Som man ropar får man svar

Har precis upptäckt Quora (tack vare Stephen Fry), och är fortfarande i utforskarfasen.

Quora är enligt Quora själv

a continually improving collection of questions and answers created, edited, and organized by everyone who uses it.

Detta kan bli exakt hur tidskrävande som helst. Jag kommer att få svar på en hel massa frågor som jag inte har ställt, däremot har någon annan gjort det, och jag är tillräckligt nyfiken på svaren.

Slurp, där åt Quora upp en timme.

Började följa diskussionsämnet Localization & Translation och fastnade direkt i en fråga som jag bjuder på här, nämligen: Vilka ord är svåra att översätta till engelska?

Saxar fyra ord ur listan med svar:

Iktsuarpok
Inuit – To go outside to check if anyone is coming.

Kyoikumama
Japanese – A mother who relentlessly pushes her children toward academic achievement. Read the full post »

Akta orden

Det blev en lång bloggpaus.

Det har jag en ljuvlig resa till Italien och min arbetsgivare som håller mig sysselsatt att tacka för. I min digitala papperstrave har det samlats många utkast till blogginlägg, och nu ska jag banne mig skriva dem färdigt.

Dock! Vore det inte för jobbet hade jag kanske inte gått på Språkvårdsdagen, ett seminarium om namnstrategier och Svenska kommunikationsdagen.

I Tankar för dagen på Sveriges Radio P1 i morse uppmanade Håkan Sandvik lyssnarna att spara på orden. Gör vi inte det kan de viktiga nyanserna i språket försvinna och då blir vi ”halvspråkiga”.

Sandviks exempel på ord i riskzonen:

Om jag säger att jag älskar blåbärssoppa, älskar jag då min fru…såsom blåbärssoppa?

Jag älskar dig, men inte lika mycket som jag älskar min fru.

Och om jag hatar att gå upp på morgonen, hatar jag då den person som gjort mig illa lika mycket…som att gå upp på morgonen?

Om ett par skor kan vara otroligt fantastiska, hur beskriver jag då ett litet charmigt barn?

Och i ett pratprogram hade Sandvik räknat till inte mindre än åtta förekomster av ”härligt” och ”underbart” på en minut. Han tycker att svenskan har blivit ett superlativ-språk.

Men menar han att det är språket som utarmas? Nej, snarare känslorna. Vad händer med oss om vi inte längre har ord som kan uttrycka det vi känner? Tänk på att bevara nyanserna.

Hönan eller ägget? Formar samhället språket, eller tvärtom?

Det var titeln på ett föredrag som Fredrik Lindström höll på Språkvårdsdagen. Read the full post »

Baksmälla

Det roligaste med att lägga golv är att man får använda något som kallas ”baksmälla”. Tvetydiga ord där betydelserna tillhör helt skilda domäner (och därför är extra roliga att felanvända) är samlarobjekt för mig.

En sorts baksmälla. Foto: Beijer.

Den enda synonymen jag kan komma på till verktyget baksmälla är dock vinkeljärn. Norstedts synonymordbok hävdar att baksmälla även är ett vardaglig uttryck för utombordsmotor, men därom vet jag inget.

Synonymer till tillståndet baksmälla finns det däremot i överflöd. Please copy me har Bakislistan med mer eller mindre kväljningsinspirerade uttryck som vininfluensa, matt i pälsen, ont i håret, lucköppning, uppförsbacke och prata med Ulrik i den stora vita telefonen.

Inte nog med det, för att få prata med Ulrik i den stora vita telefonen har du rimligtvis varit berusad.

Komplettera därför läsningen med ”…listan över ord och uttryck för att befinna sig någonstans på fylleskalan (det är som bekant viss skillnad på att vara lite salongs och att vara dyngrak, tankad och karatefull).”

Fyllelistan finns här.

Som jag önskar att jag hade dessa utmärkta synonymordlistor till hands när jag undertextade vissa amerikanska filmer och tv-program för MTV, Kanal 5 och TV3!

Har under de år jag tillbringat i Italien aldrig lyckats höra eller lära mig ett enda enkelt, direkt ord för bakfylla.

Du är kort, men fager!

Jag börjar redan längta efter det som SMHI benämner brittsommar. Klar luft och skön sensommarvärme.

Brittsommar är en kortform av Brittmäss-sommar, med andra ord den heliga Birgittas dag som infaller den 7 oktober. Svenska Akademiens ordbok ger ofta poetiska (eller bara ålderdomliga) exempel som dessa:

De vackra höstdagarne, som ofta infalla i October månad, ansågos som en följd af .. (den heliga Birgittas) förböner, hvaraf dessa dagar ännu kallas utaf folket Brittmesse-sommaren. Britmessommar, du är kort, men fager!

Foto: Malin Lindberg

Är det specifikt för Sverige och svenskan att ha ett namn för den efterlängtade sensommarvärmen?

Nej, men däremot skiljer sig tidpunkten för när brittsommar inträffar i olika länder, och det är något som avspeglas i namnet.

På italienska är det helgonet San Martino som för med sig några dagars sommarvärme, således estate di San Martino. I länder som Italien, Spanien och Frankrike infaller ”San Martino-sommar” den 11 november – det är alltså vår mårtensmässa. Att vi inte firar mårtenssommar istället för brittsommar beror helt enkelt på att vi här uppe i norr redan börjar gå mot kall vinter då.

Logiskt nog kan den södra hemisfären få brittsommarvärme i perioden kring slutet av april och början av maj.

SMHI:s artikel om brittsommar avslöjar följande:

Klimatologerna anser att brittsommar inträffat åren 1985, 1986, 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1996, 2005 och 2010.

Om den talsekvensen vore ett IQ-test där man ombeds fylla i nästa tal så skulle jag skriva ”2011” och hålla tummarna.

Och:

Inte i något fall har ordet brittsommar använts i september eller i november.

Vilket innebär att jag vackert får vänta minst en månad till.

Andra mer eller mindre riktiga synonymer till brittsommar är indiansommar, grävlingssommar, fattigmanssommar och de mer begripliga eftersommar och förhöst.

En skillnad är dock att indiansommar inte är knuten till en speciell dag i almanackan samt att den bör föregås av en frostnatt. Säger SMHI.

Begåvad begåvningsreserv och ett planerat kärleksbarn

Förskjutna betydelser är ett kärt ämne – gamla ord som får ny eller förändrad huvudbetydelse. Det kan leda till att orden kan tolkas på skilda sätt av personer som lärt sig olika huvudbetydelser av ordet. Och det blir extra intressant om det är ett laddat ord.

Jag har skrivit om den förskjutna betydelsen av begåvningsreserv i Förskjutna betydelser och hittade ett bra exempel i SvD-artikeln Siffrorna som avslöjar varför krisen är kvar där Andreas Cervenka skriver:

Få människor älskar kritik. Extra irriterande är det när en odör av sanning kan anas i varmluftströmmen av synpunkter. Särskilt om man anser att den som levererar omdömet tillhör begåvningsreserven.

Den som tolkar begåvningsreserv i den nya bemärkelsen reagerar nog inte på påståendet (rent språkligt, men kanske med hjärtat). Obegåvade människors kritik kan vara irriterande.

Den som däremot tolkar begåvningsreserv som ”begåvade personer som inte har fått tillfälle till högre studier” blir nog förvirrad. Varför skulle begåvade, men icke högskoleutbildade, människors rättmätiga kritik vara extra irriterande?

Nästa exempel på betydelseförskjutning är njutbar läsning!

Det gäller ordet kärleksbarn och jag lämnar helt och hållet över till Linneas språkblogg. Inlägget Det blev ett kärleksbarn! utgår från Herman Lindqvists uttalande på tal om att ”en av landets kändaste bidragstagande invandrare ska få barn”.

Välformulerade Linnea skriver:

För någon dag sedan kungjorde det kungliga hovet att en av landets kändaste bidragstagande invandrare ska få barn. Det blir ett kärleksbarn! var allas vår tevesoffehistoriker Herman Lindqvist snabb att fastslå. Det var ett intressant val av beteckning.

Enligt Svensk ordbok har ordet kärleksbarn funnits i svenskan åtminstone sedan 1843 för att beteckna ett ”oplanerat (men älskat) barn ofta fött utanför äktenskapet”. Nu stämmer ju inte allt detta för ett kronprinsesspar som haft varenda Svensk damtidning-reporter efter sig vid varenda alkoholförtärande eller fodralklänningskodade tillställning i fjorton månader. Graviditeten är med all sannolikhet planerad, för att inte säga paniskt eftersträvad, och förutsätts för folkets allerheligste morals skull vara åstadkommen inom det äktenskap som ingicks förra sommaren under så mycket väsen.

Och…

Man ska nog inte tro att Herman Lindqvist använder ordet fel i Aftonbladetartikeln. Den nya betydelsen, ‘barn till föräldrar som älskar varandra’, speglar vårt samhälles syn på barnaavlande och kärlek. Det är ju i dag betydligt mindre intressant huruvida barnets föräldrar är gifta (åtminstone vad de ickekungliga anbelangar), medan det är allt mer värdesatt att barnet växer upp i ett kärleksfullt hem.

Läs hela inlägget här.

Efter dessa betraktelser konstaterar jag två saker: God översättning föregås av korrekt förståelse och tolkning av texten. Och det finns ingen garanti för att ord som är ekvivalenter på skilda språk förblir det.

Läs Språkrådets rekommendation angående användning av begåvningsreserv här.