Skräck och avsky i Las Vegas

Gissa originaltiteln?

Ja, det stämmer. Det är den svenska titeln på Hunter S. Thompsons självbiografiska roman Fear and Loathing in Las Vegas. A Savage Journey to the Heart of the American Dream.

Om du inte har läst boken så kanske du har sett Terry Gilliams filmatisering av boken.

Den svenska utgåvan heter Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream och kom ut i nyöversättning av Einar Heckscher 2009 (Reverb).

Heckscher är nestor i översättning med grabbar som Charles Bukowski, William S. Burroughs, Don DeLillo, Norman Mailer och Jack Kerouac i bibliografin.

Jag fastnar vid ”The American Dream” i den nya översättningen. Är det så kallad onödig engelska eller har det ett värde att behålla uttrycket på svenska? I den äldre översättning från 1980 lydde boktiteln Las Vegas. En grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen (Tiden).

Är ”den amerikanska drömmen” inte samma sak som ”the American Dream” för en svensk läsare?

Peter Kadhammar skriver om detta och ”svengelska-träsket” i Aftonbladet, 18/1 2012. Och jag håller med om det han skriver om översatta filmtitlar. Vissa är lite väl livströtta. De får helt enkelt aldrig ett eget liv på svenska.

Annat var det förr. Kadhammar tycker att den svenska titeln Linje Lusta överträffar originalet A streetcar named Desire. ”De är ett exempel på hur en skicklig översättare, precis som en skicklig författare, ger språket liv.” Visst är det så.

Antingen får alla dessa verk ingen svensk översättning alls, vilket gäller i synnerhet för anglosaxiska filmer. Eller så får de bokstavligt översatta namn, och då kan hela poängen och det mesta av känslan gå förlorad. I värsta fall begriper man inget alls.

Kolla in programmet på närmaste biopalats för exempel.

Men jag håller inte med Kadhammar när han skriver:

(mer…)

Annonser

Prata Haddockska

Tintin är på tapeten igen. Eller på vita duken, rättare sagt. Jag skulle kunna gå och se filmen endast för att få höra hur Haddock pratar.

Kaptenens egenartade vokabulär kom till så här (enligt ett gratis, internetbaserat uppslagsverk med artiklar som skrivs och kvalitetsgranskas av användarna):

Hergé fick iden om Haddocks svordomar efter att på en marknadsplats hört en kund förolämpa en försäljare med orden ”Ni eländiga fyrmaktspaktare där!”.

Denna något dråpliga formulering ledde Hergé till idén att ju mer obskyr och avancerad ett tillmäle är, desto roligare blir det.

Tre av de 64 förbannelserna...

Här har någon grundligt gått igenom alla Tintin-album på svenska och hittat 312 Haddockska kraftuttryck. Vissa återkommande och andra ovanliga. Flest fula ord innehåller tydligen Koks i lasten med 64 olika förbannelser.

Kapten Haddocks språkbruk sägs bli mildare i de senare albumen. Jag har inte kontrollerat, men ”salladshuvuden”, ”hamstrar” och ”ättiksgurkor” kanske hör till den senare perioden?

De svenska uttrycken är inte bokstavliga översättningar av de franska originalen, utan översättarnas fantasifulla skapelser. Men vid alla långsvansade skeppskatter, nu skulle jag vilja kunna franska och göra en jämförelse!

Jag nöjer mig med att berätta att ”Anfäkta och regera!” och ”Anfäkta och anamma!” är kortformer av en gammal besvärjelse där det tänkta subjektet är Satan. Den ursprungliga, kristna kontexten var alltså ”(om jag ljuger eller bryter mot mitt löfte, så) Må Djävulen ta kontroll över mig”.

Läs mer om Fula ord.

Översättare, behöver du pengar?

Italienska kulturinstitutet ger stöd till översättningar av italiensk skön- och facklitteratur samt översättning av italiensk kort- och långfilm (undertextning och dubbning).

Eftersom stipendieansökningar har en notorisk förmåga att bli författade och inskickade sista dagen kommer här en tidig påminnelse! Nästa ansökningsdatum inträffar nämligen inte förrän 30 september.

Förlag, författare, översättare kan skicka sin ansökan till Italienska Kulturinstitutet, Gärdesgatan 14, 115 27 Stockholm. Här hitta du all information du behöver. Eller fortsätt läsa…

För ansökan om stöd till ett REDAN ÖVERSATT, PUBLICERAT OCH DISTRIBUERAT VERK skall man bifoga följande:

1. En kortfattad beskrivning av verket
2. Översättarens CV
3. En kopia av översättarens avtal med förlaget
4. En kopia av avtalet där man erhållit rättigheterna för verket
5. En kalkyl med:
– totalkostnad för hela publiceringen i Euro
– kostnad för översättningen i Euro
– det ansökta stödet i Euro
6. En kopia av verket på italienska
7. En kopia av verkets översatta version
8. Eventuella urklipp av recensioner, artiklar, osv.

För ansökan om stöd till ETT VERK SOM MAN AVSER ATT ÖVERSÄTTA OCH PUBLICERA skall man bifoga följande:

1. En kortfattad beskrivning av verket
2. Preliminärt utgivningsdatum
3. Översättarens CV
4. En kopia av översättarens avtal med förlaget
5. En kopia av avtalet där man erhållit rättigheterna för verket av det italienska förlaget ELLER en kopia av den avsiktsförklaring enligt vilken det italienska förlaget avser att i framtiden överlämna rättigheterna för verket
6. En kalkyl med:
– totalkostnad för hela publiceringen i Euro
– kostnad för översättningen i Euro
– det ansökta stödet i Euro
7. En kopia av verket på italienska

Sveriges författarfond ger bidrag till provöversättningaroch till resor och utbyten (5 000 kr fem gånger om året).

In bocca al lupo!

Italiensk höst

Hej italofil! Om du befinner dig i Stockholm i oktober, ringa då in följande datum i din kalender:

1-5 oktober. Italiensk filmfestival på biografen Sture där ny, italiensk film visas. Festivalprogram finns här.

Jag vill se alla filmer!

18-21 oktober. Italienska språkveckan i världen med tema Utlänningarnas italienska, vilket syftar på författare som kommit till Italien från ett annat land och valt att skriva på italienska. Författarsamtal äger rum på Italienska kulturinstitutet och här finns deras program.

I samband med den italienska filmfestivalens premiärvisning får biobesökarna ett exemplar av tidskriften Carta D’Italias tredje nummer som handlar om italiensk samtida film.

Carta D’Italia är en tvåspråkig (svenska/italienska) kulturtidskrift som utkommer två gånger per år. De första tre numren har handlat om prosa, poesi och film. Svenska Dagbladet publicerade en intervju med  initiativtagaren till tidskriften i juni i år, och den kan man läsa här.

Och här finns ett referat av innehållet i Carta D’Italia #3.

Gianni Amelio • Francesca Archibugi • Roberto Benigni • Marco Bellocchio • Mimmo Calopresti
Francesca Comencini • Emanuele Crialese • Davide Ferrario • Matteo Garrone • Marco Tullio Giordana
Daniele Luchetti • Vincenzo Marra • Mario Martone • Carlo Mazzacurati • Nanni Moretti • Ferzan Özpetek
Giuseppe Piccioni • Gabriele Salvatores • Silvio Soldini • Paolo Sorrentino • Giuseppe Tornatore • Paolo Virzì… är några italienska regissörer.

Bara att sätta igång och IMDb:a dem!


Roberto Benigni och Roberto Innocenti

Mönster ser man först i efterhand då man försöker skapa en helhet av lösryckta saker. Jag blir glad när jag tänker på tre minnesvärda filmer som jag har textat och alltså fått en chans att ”lusläsa”. Ett mönster.

1. Johnny Stecchino (Johnny Tandpetaren) av och med Roberto Benigni.

2. Down by Law med bland andra Roberto Benigni.

3. Pinocchio av och med Roberto Benigni.

~~~

Det är inget otroligt sammanträffande att signor Benigni dyker upp i alla tre filmer då han nog kan anses vara en av Italiens mest framgångsrika filmskapare och skådespelare i dag.

De italienska filmer som visas på svensksända kanaler, och alltså textas till svenska, är mest prisbelönta s.k. kvalitetsfilmer och/eller kassasuccéer. Alltså, Benigni samt en och annan Fellini.

~~~

Varför är just dessa tre filmer minnesvärda för mig?

Den första filmen pekade ut för mig vad jag skrattar åt, för alla komedier är sannerligen inte roliga.

Johnny Stecchino är en klassisk förväxlingskomedi där den gode misstas för den onde. Benigni spelar Dante, en italiensk Papphammar, som till utseendet liknar mafioson Johnny Stecchino på pricken. Det blir trubbel där en bananstöld är ett slags klimax.

~~~

Den andra filmen fick mig att förstå att tystnader i en film kan innebära en nog så stor utmaning i fråga om undertextning. De ord som sedan sägs blir så mycket viktigare.

Om Down by Law skriver jag om i det föregående inlägget Filmtitlar i översättning #2. Roberto Benigni kan inte vara annat än Papphammar, kan tyckas. Ma mi garba!

~~~

Den tredje filmen ledde mig till den fantastiska illustratören Roberto Innocenti. Roberto Benignis film Pinocchio skulle jag inte utnämna till en mästerverk, men Roberto Innocentis illustrationer till Carlo Collodis Pinocchio däremot… Alla som vill äga denna ropar SI!

Innocenti tog emot H.C. Andersen-medaljen 2008, och därmed tillhör han ett gott sällskap av barnboksförfattare och illustratörer.

Fler illustrationer av Innocenti kan du se här och information om mannen som håller i penseln hittar du här.

Filmtitlar i översättning

Filmtitlar som översätts blir i bästa fall lustiga och i värsta fall totallöjliga.

I Sverige lanseras numera många (engelskspråkiga) filmer och tv-serier med sina originalnamn, men så har det inte alltid varit.

Två klassiska exempel:

Ett päron till farsa-filmerna heter National Lampoon’s Vacation (Ett päron till farsa!), National Lampoon’s European Vacation (Ett päron till farsa på semester i Europa), National Lampoon’s Christmas Vacation (Ett päron till farsa firar jul) och National Lampoon’s Vegas Vacation (Ett päron till farsa i Las Vegas).

Och vilket lysande drag att med Det våras för… i alla filmtitlar koppla samman Mel Brooks filmer The Producers (Det våras för Hitler/Producenterna), The Twelwe Chairs (Det våras för svärmor), Blazing Saddles (Det våras för sheriffen), Young Frankenstein (Det våras för Frankenstein), Silent Movie (Det våras för stumfilmen), High Anxiety (Det våras för galningarna), History of the World: Part 1 (Det våras för världshistorien), To Be or Not To Be (Det våras för Hamlet), Spaceballs (Det våras för rymden), Life Stinks (Det våras för slummen) och Dracula: Dead and Loving It (Det våras för Dracula). Att Mel Brooks inte kom på det själv.

~~~

Lagom till den amerikanska filmgalan – Oscargalan – har BBC satt ihop en frågesport med temat översatta filmtitlar.

En av frågorna lyder: Vad kallades Woody Allens film Annie Hall när den kom ut i tysktalande länder? Der Stadtsneurotiker (Stadsneurotikern) eller kanske Verliebt und Verwirrt (Förälskad och förvirrad)?

BBC:s trevliga frågesport Gone with the translation inkluderar tyska, franska, spanska och italienska filmtitlar och finns här.

~~~

Här finns alla länders bidrag till den 82:a Oscargalan som i år hålls den 7 mars.

Den 2 februari meddelades vilka fem bidrag som är nominerade i kategorin Bästa utländska film: Ajami (Israel), El secreto de sus Ojos (Argentina), La teta astustada, (Peru), Un prophète (Frankrike) och Das weisse Band – Eine deutsche Kindergeschichte (Tyskland).

Översätt det!

InTRAlinea

InTRAlinea är en nättidskrift om översättning som universitetet i Bologna (å, kära Bologna!) publicerar en gång per år på engelska och italienska.

Årets volym nummer 11 innehåller ett par läsvärda artiklar.

I The Relevance of Humour in Audio Description undersöker Juan José Martínez-Sierra hur humor förmedlas med AD (Audio Description), den hjälp synskadade och blinda kan få av en berättarröst som återger det visuella innehållet i en film eller ett tv-program. Filmen Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan fungerar som exempel i artikeln mot en bakgrund av relevansteorin.

Rachele Antoninis artikel The Perception of Dubbed Cultural References in Italy handlar om hur kulturella referenser i utländska (amerikanska) tv-program uppfattas i italiensk översättning. Förmedlar översättningen tillräckligt med information för att tv-tittaren ska kunna förstå referenserna till den amerikanska kulturen och samhället? Nja, det visar sig att italienska tv-tittare tror att de förstår, exempelvis hur det amerikanska skolsystemet fungerar, men i själva verket skulle behöva en extra lektion i ämnet för att begripa hela sammanhanget.

Min spontana tanke är att problemet uppstår eftersom vi förväntas känna till så mycket om amerikansk kultur att luckorna ses som ett problem. Vore det inte absurt att tänka att vi inte skulle kunna ta till oss till exempel en kinesisk film i översättning eftersom luckorna skulle vara för stora? Film från Kina hamnar titt som tätt på europeiska filmdukar, däremot inte kinesiska tv-program i tv-rutan.

I en tredje artikel, Paddington Bear in French Translation, författad av Helen Therese Frank undersöks hur marmeladälskaren Paddington behandlas i fransk översättning. Även Frank tittar på hur humor behandlas samt huruvida kulturella stereotyper och referenser till mat översätts (eller anpassas) till franska förhållanden.

Den superengelska björnen visar sig inte bli en fransk björn i översättningen, men inte heller förstärks det typiskt brittiska i hans karaktär. Paddington blir helt enkelt en ganska kulturlös nalle (som fortfarande kommer från ”mörkaste Peru”).

Här finns InTRAlinea. Buona lettura!

Sweden – Heaven and Hell

Här kommer lite fredagsunderhållning. Ett filmtips. Helt klart mitt bästa julklappstips för att väcka upp alla släktingar som ramlat in i glöggdimman och inte hittar ut.

Luigi Scattinis mondofilm Svezia  Inferno e Paradiso (Sverige – helvete och paradis) kom ut 1968. De mer spektakulära klippen från filmen visas fortfarande i olika sammanhang. Fredrik Lindströms program Världens modernaste land innehöll bland annat ett avsnitt som handlar om Systembolaget.

Kolla på den amerikanska filmtrailern:

Fler än en har nog lurats att tro att scenerna är autentiska och personerna spelar sig själva. Inte konstigt när en varningstext dyker upp i filmen och intygar just detta. Mest känd har filmen blivit för ledmotivet Mah-na-mah-na som senare blev en stor hit i Mupparna. Oslagbar underhållning!

I Svezia Inferno e Paradiso ser Sverige alltså ut så här: Svenska parkeringsvakter slänger av sig uniformen när arbetspasset är slut och jobbar som nakenmodeller på kvällen. Det enda svenska ”knuttar” (svenska motorcykelgäng) gör är att jaga och våldta kvinnor. Olyckliga svenska kvinnor blir lesbiska i brist på kärlek. Sverige handlar i övrigt mest om självmord, brottslighet, knark och alkohol. Och sex, sex, sex så klart.

Jag kan lugnt påstå att textningen av Svezia – Inferno e Paradiso var ett av mina roligaste uppdrag.

Dantes Inferno

I går korrekturtittade jag på  Dante’s Inferno. An animated epic.

Det här inlägget handlar om en annan sorts översättning – att stöpa ett konstnärligt verk i ny form. Eller snarare låna inspiration från en källa och bearbeta den i en annan form. Adaption. Bok till film. Film till animation. Animation till spel.

Att film- och spelindustrin hämtar inspiration till sina alster från Dantes Den gudomliga komedin låter som ett smart drag, speciellt om man väljer att bearbeta den första delen – Inferno. Allt finns ju där. Vilka suggestiva miljöer! Helvetets nio kretsar med Lucifer i den lägsta. Den lägsta kretsen är ett öde islandskap där de största förrädarna sitter fastfrusna i isen. I varje krets återfinns fördömda själar som i all evighet bestraffas för synderna de begick i livet, även odöpta barn och hedningar hamnar i detta helvete. Straffen är utformade i enlighet med synderna som de har begått. Våldsverkarna som spillt andras blod kokas själva i blod, självmördarna växer fast i träd så att de inte kan skada sig själva och de vällustiga virvlar omkring i en evig storm med samma styrka som lustarna som drev dem till synden.

Hur skildrar man vidriga monster på film utan att det blir fånigt? Animation är ett säkert kort.

Men vilket språk ska man använda i en animerad film från 2009 baserad på ett diktverk skrivet i början av 1300-talet? Många klassiska rader har bevarats i filmen: Till mitten hunnen på vår levnads vandring… och lite senare inskriptionen Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln. Det räcker långt för att skapa rätt känsla. Bildspråket däremot hör helt och hållet till 2000-talet och stämningen som språket bygger upp raseras av Beatrices gigantiska tuttar som i tid och otid hamnar i fokus. Suck. Dante kanske ligger i sin grav och undrar vad anime är. Jag säger som Facebook-gruppen för Dante’s Inferno: Go to hell.

Filmtrailern ser du här (cirka två minuter lång).