Skrivregler och fler skrivregler

Norstedts uppmärksammande mig på ett par intressanta nyheter på sin webbplats ord.se.

Den nya designen med ”mera innehåll” syftar naturligtvis till att öka intresset för Norstedts språkutgivning, och med det sagt vill jag puffa för deras nya avdelning Språkkonsulten tipsar. Det är Jenny Forsberg som delar med sig av kunskap och språkråd, mest skrivregler hittills men sådant går hem hos mig. Inte för att äntligen hitta textens nirvana, utan för att det är förbenat roligt att läsa vad andra skrivande människor tycker är viktigt i en text.

Här svarar Jenny Forsberg på frågan: Heter det heter ‘själv’ eller ‘ensam’?

När Fredrik Lindström dryftade denna fråga på Språkvårdsdagen förra året så spekulerade han om synonymiseringen av ”själv” och ”ensam” berodde på en förändring i samhället. Hans exempel var att ju fler människor som självvalt bor ensamma (ett statistiskt faktum), desto större blir behovet av att poängtera att det är just självvalt. Och då bor man själv – inte ensam.

Språkråd kommer faktiskt alltid till användning. Antingen för att du följer dem (och tycker att det blir bättre) eller genom att du medvetet bryter mot dem (och tycker att det blir bättre så). En mästare i språkriktighet och språkbrottslighet är Umberto Eco.

Jag har inte hittat Ecos 40 skrivregler i svensk översättning, men du kan läsa dem i original här och i engelsk tolkning här. Ecos skrivregler är egentligen också en översättning, eller snarare en Eco-ansk bearbetning av urvattnade skrivregler för den amerikansk affärsvärlden där själva regeln utgör exemplet. Jag har roat mig med att göra en svensk tolkning som du nu kan läsa här.

Eller, välj en favoritförfattare nedan och läs hens bästa skrivtips för att få bläcket att flöda. Om man ska tro de medverkande författarna så funkar det mesta.

Läs del 1 av artikeln Ten rules for writing fiction här. Medverkar gör:

Elmore Leonard, Diana Athill, Margaret Atwood, Roddy Doyle, Helen Dunmore, Geoff Dyer, Anne Enright, Richard Ford, Jonathan Franzen, Esther Freud, Neil Gaiman, David Hare, PD James och AL Kennedy.

Läs del 2 av artikeln här. Medverkar gör:

Hilary Mantel, Michael Moorcock, Michael Morpurgo, Andrew Motion, Joyce Carol Oates, Annie Proulx, Philip Pullman, Ian Rankin, Will Self, Helen Simpson, Zadie Smith, Colm Tóibín, Rose Tremain, Sarah Waters och Jeanette Winterson.

Akta orden

Det blev en lång bloggpaus.

Det har jag en ljuvlig resa till Italien och min arbetsgivare som håller mig sysselsatt att tacka för. I min digitala papperstrave har det samlats många utkast till blogginlägg, och nu ska jag banne mig skriva dem färdigt.

Dock! Vore det inte för jobbet hade jag kanske inte gått på Språkvårdsdagen, ett seminarium om namnstrategier och Svenska kommunikationsdagen.

I Tankar för dagen på Sveriges Radio P1 i morse uppmanade Håkan Sandvik lyssnarna att spara på orden. Gör vi inte det kan de viktiga nyanserna i språket försvinna och då blir vi ”halvspråkiga”.

Sandviks exempel på ord i riskzonen:

Om jag säger att jag älskar blåbärssoppa, älskar jag då min fru…såsom blåbärssoppa?

Jag älskar dig, men inte lika mycket som jag älskar min fru.

Och om jag hatar att gå upp på morgonen, hatar jag då den person som gjort mig illa lika mycket…som att gå upp på morgonen?

Om ett par skor kan vara otroligt fantastiska, hur beskriver jag då ett litet charmigt barn?

Och i ett pratprogram hade Sandvik räknat till inte mindre än åtta förekomster av ”härligt” och ”underbart” på en minut. Han tycker att svenskan har blivit ett superlativ-språk.

Men menar han att det är språket som utarmas? Nej, snarare känslorna. Vad händer med oss om vi inte längre har ord som kan uttrycka det vi känner? Tänk på att bevara nyanserna.

Hönan eller ägget? Formar samhället språket, eller tvärtom?

Det var titeln på ett föredrag som Fredrik Lindström höll på Språkvårdsdagen. (mer…)