Att översätta The Wire

Jag tittar på The Wire, igen. Denna gång från början. Jag såg säsong 4 och 5 för något år sedan. Det var egentligen inte mitt val att börja mitt i serien, det föranleddes av ett jobbuppdrag.

Nu när jag ”nöjestittar” på de första avsnitten klappar jag mig själv på axeln lite lätt och tänker tillbaka på vilket hästjobb det var att översätta denna serie!

För det första: slanguttrycken. En del är (var) så pinfärsk och lokal (Baltimore-)slang att jag undrar om alla amerikaner ens hänger med i tugget. När serien sändes i Storbritannien såg britterna den textad och fick kritik för just detta. Läs om den saken här. Att språket kallas engelska på båda sidorna om Atlanten betyder mindre då de flesta tittarna ändå inte har samma språk som Wire-gangstrarna.

Omar

Min strategi när jag skulle hantera de ofta förekommande slanguttrycken var att ta ner det en nivå. Jag gick till ordets betydelse eller funktion i dialogen och försökte hitta en svensk motsvarighet som även matchade stilnivån. Ibland blev det ett neutralt ord, men för att ändå sätta rätt prägel på rollfigurens språk tog jag igen det på ett annat ställe. Att försöka hitta det perfekta svenska slanguttrycket visade sig vara en dålig strategi då många av uttrycken har en försvinnande kort livslängd.

Snoop

Min syn på tv-översättning är följande: 1. Den är till för att ge de tittarna den extra hjälp de behöver för att hänga med och kunna uppskatta utländska program. Vissa svenska tittare kan naturligtvis ingen engelska alls, och då är översättningen allt de vet om vad som sägs. 2. Språket i översättningen ska dessutom stämma väl överens med karaktärernas sätt att prata – langaren på gatuhörnet använder inte samma språk som läraren i skolan eller som politikern. Och slutligen 3. En tv-översättning måste hålla längre än årets modeord, även om jag kan tycka att det är charmigt på ett nostalgiskt vis när man stöter på tidstypiska ord som ingen längre använder seriöst. (mer…)

Just nu: In Treatment säsong två

Just nu sitter jag på sluttampen av HBO:s In Treatment säsong två som ska släppas på DVD. Jag och en annan översättare delar upp avsnitten och korrekturtittar sedan på varandras översättningar. Det blir viktiga mejldiskussioner för att stämma av att vi översätter nyckelbegrepp på samma sätt. I serier, som ju har fler än ett avsnitt, delas jobbet upp på flera översättare (kan tydligen gälla omfångsrika och brådskande böcker också, tänk på Dan Browns senaste roman The Lost Symbol och de inte mindre än sex svenska översättarna som jobbade på den). Då kan inte terapeuten sitta i en stol (chair) ena avsnittet och i en fåtölj (chair) i nästa.

På tal om detta sittdon… Serien lockar inte till många skratt, men när terapeuten Paul (Gabriel Byrne) i allra sista avsnittet sitter hos sin terapeut Gina (Dianne Wiest) och hävdar att orsaken till att han inte trivs som terapeut längre är fåtöljen han sitter i under terapisamtalen kan man inte låta bli att le. Det är roligt för att det är absurt. Det jobbiga med att vara terapeut är alltså inte att lyssna på den 23-åriga flickan som har fått cancerbesked, på pojken som tror att hans föräldrar tar ut skilsmässa på grund av honom, på ledaren för ett multinationellt företag vars produkter dödat spädbarn eller på den framgångsrika advokaten som aldrig hittar kärleken – och skyller misslyckadena på Paul. Det tillhör liksom jobbet att lyssna på och samtala med dem. Inte att 40 timmar i veckan sitta i en obekväm stol, ett problem som dessutom har en relativt enkel lösning.
Man kan misstänka att Byrne faktiskt fick träsmak av fåtöljen på riktigt eftersom att han i en HBO-intervju sa att han ogillade fåtöljen i första säsongen men hatade andra säsongens fåtölj ännu mer.

Säsong två av In Treatment kommer att visas på SVT tidigast vintern 2010, enligt svt.se. Lite väl lång väntetid för de som faktiskt väntar. Själv kan jag behöva en paus. Naturligtvis kommer jag att titta då trots att jag inte har gjort annat än att närtitta på avsnitten de senaste veckorna. Det är intressant när det går att göra en direkt jämförelse mellan sin egen textning och någon annans, som i det här fallet. Vi får se vad jag lyckas hålla i minnet till nästa vinter.

För den som är nyfiken på den obekväma fåtöljen kan titta här.