Inspiration

Översättarbloggen är tillbaka från sitt sommaruppehåll. Jag har läst böcker, tidningar och bloggar i mängder under semestern. Nu är det dags att skriva lite också – om vad jag har läst.

Två texter som du hinner läsa på en tiominutersrast.

Undertextning – en petimäters vardag av Jennifer Evans i tidningen Facköversättaren. Om hur det funkar med kunder, uppdrag, teknik och ekonomi i en undertextares vardag. Intressantare än det låter. Jag känner igen mig.

Två olika världar? Kliv in i en skönlitterär översättares tankevärld. Gudrun Samuelsson har bland annat har översatt Curtis Sittenfields American Wife (Presidentens hustru). Här berättar hon varför färgen ”seafoam green” inte blir ”sjöskumsgrön” på svenska.

Och en hel bok om att ha skrivandet som yrke. Obs! Svår att inte sträckläsa.

Sälj det med ord: konsten att skriva reklam av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Min bästa läsning under sensommaren för att bli motiverad att börja jobba, jobba, jobba igen i augusti. Den gav mig känslan att jag sysslar med världens roligaste sak – att få skriva på betald arbetstid!

Och en dokumentärfilm om språket pirahã som jag har läst mycket om.

På Lingvistbloggen skriver Mikael Parkvall så här om filmen The Grammar of Happiness: ”Slänge sig sålunda Lindström i därför avsedd vägg — här blir det (förhoppningsvis) riktigt stenhård språkporr i teverutan!”

På Lingvistbloggen finns också en trasslig och intressant kommentarstråd om pirahã och filmen med lingvistikprofessorn Dan Everett. Läs här och här.

Jag är vansinnigt nyfiken på detta språk som i all väsentlighet saknar räkneord och ord för färger. Hur påverkar det talarnas sätt att tänka? SVT har köpt in The Grammar of Happiness så håll utkik!

 

Språkforum 2012

Inte förrän under årets Språkforum fattade jag att hunka (hundralapp) och språlla (spelar ingen roll) var typiskt norrländska uttryck.

Sedan min flytt från Umeå via Uppsala till Stockholm har jag dock insett att skrana (åkmadrass i plast till kälkbacken) och ostkrokar (ostbågar) inte är gängse tugg söderöver. Men under Språkforum blev min lista med norrlandismer ännu längre.

Skrana från Gumboda

Det var Mikael Parkvall från Stockholms universitet som bjöd på ståupp-lingvistik ackompanjerat av en radda dialektkartor. På bloggar och internetforum har han snappat upp samtida regionala uttryck och sammanställt dem i dialektatlaser. Om dessa skapar fred på jorden var en fråga vi inte fick svar på, men intressanta är de!

Den som missade denna språkfest kan hålla ett öga på UR Play som var på plats och filmade hela dagen.

Jag skulle särskilt rekommendera föreläsningarna som hölls av nämnda Mikael Parkvall, Birgitta Lindgren (språkvårdare och nyordsansvarig på Språkrådet), Mattias Åkerberg (copywriter och författare) och Hanna Sofia Rehnberg (journalist och doktorand i nordiska språk).

Copywritern Mattias Åkerbergs fyra skrivtips.

Dagen inleddes av Jessica Gedin och avslutades av Bodil Malmsten som språkfilosoferade fritt. Bara vid en sjurätters nyårsmiddag i Siena har jag serverats så högklassiga och varierande upplevelser.

Språkforum anordnas av Språktidningen och hölls den 23 maj på Rival i Stockholm. Redan nu kan du läsa en (annan) finfin sammanfattning av dagen på Språkrådets webbplats. Eller varför inte lyssna på Vetenskapsradions veckomagasin från den 25 maj där nyord och hen diskuteras i ett kort inslag från Språkforum.

Mina önskedeltagare till nästa år är Anna-Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson. Jag är helt säker på att de samlat på sig intressanta tankar om ord som skulle räcka till en hel språkvecka! Eller varför inte slå på stort och bjuda in Umberto Eco och be honom prata om sina klassificeringar och listor?

Andra seminarier och utbildningar med språktema kan du läsa om i Språk från 9 till 17.

Närma eller fjärma, del 2

Globaliseringen som förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman påverkar även översättningar.

Frågan som en översättare kan ställa sig är: Vad vet läsarna om den kultur som skildras i texten? Jo, antagligen lite mer nu än förr. Vi lär oss mer och snabbare om andra länder och kulturer vilket leder till färre förklaringar och fotnoter. Och är det något som vi inte känner till så är informationen oftast bara ett musklick bort.

En trend på senare tid verkar vara att inte anpassa texten, utan låta det utländska stå kvar. Som skribent eller översättare fjärmar man visserligen läsaren, men samtidigt närmar man sig det som skildras.

Det kan gälla kokböcker.

Bör jag förklara att pak choi/pak choy är ett slags kinesisk salladskål eller lita på att kokboksanvändaren vet eller tar reda på det?

Pak choi - Brassica rapa var. chinensis.

Det kan också gälla romaner.

Hur påverkas upplevelsen när utländska titlar flyttar in i en översättning? Läs om exemplet Mma och Rra i McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå här.

Det kan gälla undertexter.

I dag förväntas svenska tittare känna till namnet på amerikanska tv-personligheter. Men jag minns ett gammalt avsnitt av The Simpsons där namnet på en amerikansk sportkommentator hade ”översatts” till Peppe Eng.

Och det gäller utan tvekan nyhetsartiklar – det gäller att hänga med. Varje skribent verkar göra sin bedömning av vad läsarna förväntas känna till.

Ett annat perspektiv på frågan om att närma eller fjärma ger begreppen endonym och exonym.

Det är beteckningar på lokala respektive utländska namn på en företeelse. En sådan företeelse kan vara geografiska platser, där Myanmar är endonymen och Burma är engelskans exonym. (mer…)

Huvudet på spiken

Jag har skrivit en hel del om idiom – fasta uttryck vars betydelse inte är lika med summan av orden.

Jag har också skrivit om översättning av sådana ogenomskinliga fasta uttryck, allt från exempel och förklaringar till tankar om idiomens betydelser och tänkbara släktskap över språkgränserna.

Vill du istället för att läsa om idiom se ett idiom ska du bege dig till Nordiska museet i Stockholm och den lilla utställningen Huvudet på spiken – Vad betyder de språkliga uttrycken?

Hansans viktigaste mynt var witten.

Slå huvudet på spiken, en black om foten, ta sig en bläcka och inte ett vitten är exempel på språkliga uttryck i svenska språket. De flesta vet hur det går till att spika med en hammare. Men vad är egentligen en black, en bläcka och ett vitten?  

Utställningen öppnade den 18 maj och pågår tills vidare. Läs mer här.

Läs mer om idiom på Översättarbloggen i inlägget Idiom och i serien Söndagsskolan.

Pluralis majestatis

Nog har jag hört människor referera till sig själv med opersonligt pronomen –  idrottare i eftersnack (Man var ju rätt trött i slutminuterna) och folk som antingen gjort något dumt (Jo, man kanske skulle ha skippat det där sista glaset) eller vill smygskryta (Det är ju inte första gången man äter sjurätters på lyxrestaurang direkt).

Men att referera till sig själv i första person plural – säga vi och mena jag – som kungar kan göra?

Vi har inte varit på strippklubb!

Att en kunglighet (påve, biskop, furste) menar jag när han säger vi ska ha kommit sig av att regenten ansågs representera folket så till den grad att jag blev vi. Eller så syftade kungen av Guds nåde möjligtvis på sig själv och Gud när han sa vi. Hur det nu än låg till så kallas det pluralis majestatis.

En modern variant av pluralis majestatis är We have become a grandmother som Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher meddelade pressen när hon blev farmor 1989.

Andra typer av nosismer (latin nos – vi) är de som journalister använder när de refererar till sig själva och läsaren eller sig själva och nyhetsforumet de företräder. Även författare har ett vi som används när författaren talar om sig själv och läsaren.

Finns det ett behov av att nyansera vad vi egentligen betyder? Redan gjort.

Ungefär en tredjedel av världens språk har olika pronomenformer för när den tilltalade inkluderas respektive exkluderas i vi.

cherokesiska finns fyra olika vi-former: inkluderande och exkluderande för två respektive flera personer. Det betyder olika former för jag och du; jag, du och andra; jag och någon annan; jag och andra.

Fijianska sägs ha hela sex olika vi-former: inkluderande och exkluderande för två, några (3-4) och många personer.

På svenska och många andra språk kan vi vara både inkluderande och exkluderande och således måste denna information förmedlas separat om det ska framgå (vi är alla av samma åsikt).

Språktidningen beskriver klusivitet här.

Ha ha, och man vet med säkerhet att en artikel är maskinöversatt när ”linjal” dyker upp på ett oväntat ställe.

…kungliga vi, den viktorianska vi eller på latin pluralis majestatis är hur en person, vanligtvis en linjal, kan använda en pluralform personligt pronomen att hänvisa till sig själv.

Italien 150 år – italienskan 150 år

I år är det 150 år sedan Italien enades. Det är också 150 år sedan italienskan blev nationalspråk.

Innan Italiens enande bestod halvön av olika områden med självstyre. Italienska talades bara av kultureliten medan övriga till stor del var analfabeter och talade lokala dialekter. Det skulle det bli ändring på från och med 1861 då landet skulle ha ett gemensamt språk så att alla invånarna i det enade landet kunde kommunicera och förstå varandra.

Redan innan enandet kallade författaren Alessandro Manzoni italienskan för lingua morta – ett utdött språk – eftersom majoriteten av invånarna inte talade italienska. Sagt och gjort så föreslog Manzoni att en av dialekterna, den fina florentiskan, skulle fungera som nationalspråk.

Men vilket projekt!

Hur väljer man vilket språkvariant som ska utses till nationellt språk i ett land där varje region har egna dialekter?

Hur inför man ett språk och förankrar det i alla samhällsskikt och miljöer – inte bara skolor och universitet där språket lärs ut?

Vad händer med de regionala språkvarianterna när det nationella språket vinner mark?

Och vad spelade massmedia för roll för spridning och utlärning av språket?

Språksituationen i dag beskrivs så här på Wikipedia:

Italienska är majoritetsspråk och officiellt språk. Tyska och franska har status som nationella minoritetsspråk, med tyskspråkiga skolor i Sydtyrolen och franska som läroämne i modersmål i Valle d’Aosta. Genom regional lagstiftning i regionen Friuli-Venezia Giulia har friuliska, slovenska och tyska tillerkänts status som regionala minoritetsspråk. Lagstiftning 1991-2001 har vidgat skyddet av de språkliga och kulturella minoriteternas ställning genom rätten att använda alla minoritetsspråk som undervisningsspråk i grundskolan, som talspråk i de regionala parlamenten och i provins- och kommunfullmäktige, och i de lokala domstolarna samt i den lokala förvaltningen.


Den 28 mars 2007 fastslog den italienska deputerandekammaren att italienska var Italiens officiella språk. Denna grundlagsändring påverkar inte minoritetsspråkens ställning – tyskan i Alto Adige (Sydtyrolen) och franskan i Valle d’Aosta. Men den italienska senaten har ännu inte godkänt lagförslaget. Så långt har man hunnit på 150 år.

Läs mer om italiensk språkhistoria här (på italienska). Du kan också läsa denna språkhistoriska tillbakablick på italienska regeringens webbplats och vad Accademia della Crusca skriver om grundlagsändringen (båda på italienska).

Nino Migliori, Dykaren, 1951. Från Collezione della Fondazione di Venezia - archivio Italo Zannier

Om det blir för mycket torr fakta kan du i stället ägna dig åt Italien i bild:

Nordiska museets utställning Bilder från Italien öppnar 26 maj. Två andra utställningar med anknytning till Italien öppnar på Prins Eugens Waldermarsudde och Hallwylska museet. Läs mer om allt detta på italienska kulturinstitutets hemsida.

Lär dig Europas alla 49 språk

Jag inser att jag aldrig kommer att kunna tala alla främmande språk som jag drömmer om; däremot kan jag lära mig att känna igen dem.

Europeiska kommissionen har en liten guide till Europas språk som hjälper mig. Med hjälp av A Field Guide to the Main Languages of Europe lär jag mig identifiera 49 språk i skrift, från albanska till jiddisch.

”Europas språk” förresten, en viss avgränsning har gjorts för att handboken ska fungera  praktiskt. Korsikanska och ytterligare några språk är inte med eftersom det inte översätts till/från dessa inom EU.

Hur fungerar handboken?

Jo, den kartlägger utmärkande och unika bokstäver, bokstavskombinationer, användning av diakritiska tecken och högfrekventa ord för att skilja snarlika språk från varandra.

Svenska hamnar, inte så förvånande, tillsammans med grannspråken norska och danska. Stycket om svenska är dock ganska ointressant för den som redan behärskar språket. Här kommer likväl ett smakprov som visar handbokens upplägg:

På såväl danska och norska som på svenska används å.

På både danska och norska används æ och ø. Svenska har istället ä och ö.

På danska och norska heter det ”og”, medan det på svenska heter ”och”.

Intressantare är detta!

Så här ser armeniska ut:
Ամբողջ երկիրը

Och så här ser georgiska ut:
ყოველი საიდუმლოჲ

Jag har dessutom lärt mig att turkiska skrevs med arabisk skrift fram till på 20-talet. Detsamma gällde för azerbajdzjanska, men kyrillisk skrift användes sedan från 30-talet fram till 1991. Därefter blev det latinskt skriftsystem.

Jag lärde mig stava till azerbajdzjanska på köpet, men ger man upp inför kombinationen -jdzj- kan man skriva azeriska kort och gott.

Vad är handboken bra för, då?

Syftet är trehövdat: Det är en översikt över Europas största språk. Den ger praktisk vägledning i hur man känner igen och skiljer dem åt. Den vill väcka intresse och främja vidare studier av språken.

Förutom att tillfredsställa min vetgirighet så har jag faktiskt nytta av den på jobbet. Inte som översättare dock, utan som språkansvarig. En av mina arbetsuppgifter är att administrera översättningar till cirka trettio språk, och det är väldigt bekvämt att ha en viss grundläggande språkkännedom. Eller denna lathund.

Kolla även in BBC Languages och deras språkkarta.

Och missa inte språkkalendern på Linneas språkblogg – varje lucka innehåller ett språk. Just i dag den 6 december presenteras lämpligt nog finska.

Språkfredag

Du missar väl inte Språkfredag? Läs i så fall ikapp här och här på Kunskapsbloggen.

Det första inlägget handlar om genusanvändningen av personsubstantiv i tyskan och om en aktuell avhandling i ämnet. Jo, alltså att kvinnor på tyska är språkligt feminina – kvinnliga lärare är lärarinnor, kvinnliga läkare är ”läkarinnor” – och att män är språkligt maskulina.

Hur talar man då om grupper som består av män och kvinnor?

Några alternativ är att använda den maskulina formen och därmed osynliggöra kvinnorna, att använda båda formerna vilket kan bli klumpigt eller att använda en könsneutral form som hittills varit svår att introducera på bred front?

Denna veckas Språkfredag tar upp e-ändelsens starka maskulina koppling hos adjektiv.  Texten Den manlige härskar i svensk press som publicerades i Språktidningen den 5 oktober utgör inläggets kärna. Utdrag från texten:

 

E-formen ter sig dock stilfullare, formellare och neutralare än a-formen. Det verkar alla språkvetare och språkvårdare vara överens om.

[…]

E-prydda adjektiv dominerar alltså i pressen, och det har en annan, enkel men beklämmande, orsak: personerna som de beskriver i tidningarna är till åttio procent män – oavsett om året är 1965 eller 1998.

Heja Ellen Albertsdóttir, som driver & skriver Språkfredag!

NE.se, och därmed Språkfredag, kan du följa på Twitter här.

Förskjutna betydelser

Betydelseförskjutning är ett intressant fenomen.

Det är kort sagt när ett ord får en ny huvudbetydelse. Språktidningen bjuder på exemplet awesome här.

En som vet något om betydelseförskjutning är Peter Olausson.

Jag var på hans upplysande seminarium på Bokmässan i Göteborg tidigare i höst och hade huvudet sprickfärdigt av ord när jag gick därifrån. (Att ta sig till seminariet var värre. Ramlade runt som en högstadiegympaorienterare utan kompass, med mässans seminarieprogram som karta.)

Olausson använde ”begåvningsreserv” som tydligt exempel på ord som undergått en betydelseförskjutning.

Vad betyder det egentligen?

Jo, egentligen

(större) grupp begåvade personer som inte fått tillfälle till högre studier.

Men på senare tid också

om personer med begränsad begåvning.

Allvarliga problem uppstår om någon kallar till exempel kvinnor för begåvningsreserven utan att det framgår i vilken betydelse man använder ordet.

Antingen talar man om en grupp människor som på vissa håll inte har samma självklara rätt till högre studier (med betoning på ”begåvning-”) eller så kränker man i stort sett varannan människa (med betoning på ”-reserv”).

Olausson har kommit ut med en bok i år: Nya ord med historia.

Men är följande typ av betydelseförskjutning inte minst lika intressant?

Innehållet finns kvar men benämningen förskjuts till att avse något liknande? Det gamla innehållet får ett nytt namn så att det nya innehållet kan ta det gamla innehållets namn. Namnömsning.

Merriam-Websters webbplats finns följande tio ”namnömsningar” som jag har skapat en svensk tolkning av:

1.
Tygblöja. 

Hette förr: blöja.
Vad hände? Engångsblöjorna svämmade över marknaden.

2.
Akustiskt gitarr.

Hette förr: gitarr
Vad hände? Elgitarren dundrande in på 20-talet. (mer…)

Uttryck som sätter färg på språket

På rak sak heter Julia Prentices pinfärska doktorsavhandling som hon disputerar med i dag 9 september (Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet).

Avhandlingen sammanfattas så här:

Julia Prentice har undersökt hur gymnasieelever i flerspråkiga storstadsmiljöer avviker från det etablerade bruket av svenska fasta ordkombinationer, så kallade konventionaliserade uttryck, och i vilken mån de behärskar ett femtiotal vanliga uttryck. Hon har också forskat i hur eleverna använder metaforiska ordkombinationer i skrivna texter.

Avhandlingens titel syftar på uttrycket ”på rak arm” och är ett exempel på s.k. kontamination. Det innebär att två eller flera fasta fraser som innehåller samma ord sammanblandas. Till exempel på rak arm + rakt på sak = på rak sak. Och kontamination är lika vanligt bland ungdomar med svenska som med andra modersmål, har Prentice kommit fram till.

Läs hela pressmeddelandet här.

Blandningen av konventionaliserade uttryck och metaforer som eleverna i studien har valt att använda resulterar bland annat i följande uttryck:

Lägger sitt ångestfyllda ungdomsliv på hyllan

Tuggar nagelband likt Musse Pigg och Kalle Anka på husvagnssemester

Problemen bara staplar upp sig som pyramiderna i Egypten

Sjunker ned allt djupare i träsket av oklarheter

Framtiden hänger på en lös tråd

Själv har jag en vän som ”trivs som fisken i handsken” – oförglömligt!

Hela Julia Prentices avhandling På rak sak. Om ordförbindelser och konventionaliserade uttryck bland unga språkbrukare i flerspråkiga miljöer finns att läsa här.