En digital vandring

Aaah, inspirerande läsning dyker upp vart jag än vänder mig. Läsning som lockar till mer läsning.

Först: David Bellos Is that a Fish in your Ear?

Tack för tipset, Johanna Karlsson på Bokhora. Den digitala vandringen började med ditt inlägg Översättningsspecial i SvB:s vårkatalog. Jag har tyvärr inte lagt tassarna på vårkatalogen än.

Tack vare Johanna Karlsson hittade jag stigen som tog mig till barnboksförfattaren och översättaren Katarina Kuicks blogg På väg mot Jellicoe Road om arbetet med att översätta On the Jellicoe Road av den australiensiska författaren Melina Marchetta.

Och väl hos Katarina Kuick slog jag mig ner för en vilopaus vid David Bellos rara reklamfilm om den eventuella fisken i örat.

David Bellos väckte vetgirighet. I hans bibliografi hittar jag Romain Gary: A tall story (2010).

För en dryg månad sedan slog jag ihop Med livet framför sig upprymd av språket och hela den värld som Romain Gary skapar. Eller snarare, som Émile Ajar skapar. Och jag är lika nyfiken på att få veta mer om denna tvåfaldiga Prix Goncourt-vinnare (under eget namn och som Émile Ajar) som jag är nöjd med att ha funnit David Bellos bok.

Läs mer om boken och Romain Gary/Emile Ajar här.

Att se fram emot:

Svensk Bokhandels vårkatalog 2012.

David Bellos Is that a Fish in your Ear?

David Bellos Romain Gary: A tall story.

Och följa Katarina Kuicks På väg mot Jellicoe Road.

Annonser

Släpp loss italienskan

Jag läser Malin Persson Giolitos krönika i senaste numret av Språktidningen (7/11) .

Persson Giolito skriver om  ambitionen att lära sig italienska med hjälp av Petrarcas Il Canzoniere och operafraser (”Hur kan jag – en medelålders kvinna – vara så vig? La donna è mobile”).

Ambitionen övergår till insikten att det bara är att släppa loss för att lära sig språket. Och jag håller med, genom misstagen lär man sig nyanserna (att inte säga ”jag måste fly” när man menar att man måste rusa).

Det är en rolig krönika. Om man ”släpper loss” när man lär sig italienska så kan Petrarcas sonett 35 bli till en absurdistisk dikt.

Ensam en penna i desserten slår läger

Trött ditt uppmätta pass i handflatan väger

Och glider också portot i frysen så fort

Mänsklig väst på arenan med sitt stämplade kort

Jag blev själv helt inspirerad att läsa Petrarcas canzoner och sonetter. I översättning av Ingvar Björkeson kan sonett 35 låta så här. Inte helt användbara vardagsfraser, kanske.

I tankar, ensam, på en ödslig hed

med tvekande och tunga steg jag går

och granskar markens sand, om den bär spår

av människor: dem flyr jag, söker fred

Har flera gånger blivit lockad av Paperback Lover att läsa Malin Persson Giolitos blogg. Nu gör jag det.

Hennes krönika finns tyvärr inte i nätversionen av Språktidningen.

Baksmälla

Det roligaste med att lägga golv är att man får använda något som kallas ”baksmälla”. Tvetydiga ord där betydelserna tillhör helt skilda domäner (och därför är extra roliga att felanvända) är samlarobjekt för mig.

En sorts baksmälla. Foto: Beijer.

Den enda synonymen jag kan komma på till verktyget baksmälla är dock vinkeljärn. Norstedts synonymordbok hävdar att baksmälla även är ett vardaglig uttryck för utombordsmotor, men därom vet jag inget.

Synonymer till tillståndet baksmälla finns det däremot i överflöd. Please copy me har Bakislistan med mer eller mindre kväljningsinspirerade uttryck som vininfluensa, matt i pälsen, ont i håret, lucköppning, uppförsbacke och prata med Ulrik i den stora vita telefonen.

Inte nog med det, för att få prata med Ulrik i den stora vita telefonen har du rimligtvis varit berusad.

Komplettera därför läsningen med ”…listan över ord och uttryck för att befinna sig någonstans på fylleskalan (det är som bekant viss skillnad på att vara lite salongs och att vara dyngrak, tankad och karatefull).”

Fyllelistan finns här.

Som jag önskar att jag hade dessa utmärkta synonymordlistor till hands när jag undertextade vissa amerikanska filmer och tv-program för MTV, Kanal 5 och TV3!

Har under de år jag tillbringat i Italien aldrig lyckats höra eller lära mig ett enda enkelt, direkt ord för bakfylla.

Begåvad begåvningsreserv och ett planerat kärleksbarn

Förskjutna betydelser är ett kärt ämne – gamla ord som får ny eller förändrad huvudbetydelse. Det kan leda till att orden kan tolkas på skilda sätt av personer som lärt sig olika huvudbetydelser av ordet. Och det blir extra intressant om det är ett laddat ord.

Jag har skrivit om den förskjutna betydelsen av begåvningsreserv i Förskjutna betydelser och hittade ett bra exempel i SvD-artikeln Siffrorna som avslöjar varför krisen är kvar där Andreas Cervenka skriver:

Få människor älskar kritik. Extra irriterande är det när en odör av sanning kan anas i varmluftströmmen av synpunkter. Särskilt om man anser att den som levererar omdömet tillhör begåvningsreserven.

Den som tolkar begåvningsreserv i den nya bemärkelsen reagerar nog inte på påståendet (rent språkligt, men kanske med hjärtat). Obegåvade människors kritik kan vara irriterande.

Den som däremot tolkar begåvningsreserv som ”begåvade personer som inte har fått tillfälle till högre studier” blir nog förvirrad. Varför skulle begåvade, men icke högskoleutbildade, människors rättmätiga kritik vara extra irriterande?

Nästa exempel på betydelseförskjutning är njutbar läsning!

Det gäller ordet kärleksbarn och jag lämnar helt och hållet över till Linneas språkblogg. Inlägget Det blev ett kärleksbarn! utgår från Herman Lindqvists uttalande på tal om att ”en av landets kändaste bidragstagande invandrare ska få barn”.

Välformulerade Linnea skriver:

För någon dag sedan kungjorde det kungliga hovet att en av landets kändaste bidragstagande invandrare ska få barn. Det blir ett kärleksbarn! var allas vår tevesoffehistoriker Herman Lindqvist snabb att fastslå. Det var ett intressant val av beteckning.

Enligt Svensk ordbok har ordet kärleksbarn funnits i svenskan åtminstone sedan 1843 för att beteckna ett ”oplanerat (men älskat) barn ofta fött utanför äktenskapet”. Nu stämmer ju inte allt detta för ett kronprinsesspar som haft varenda Svensk damtidning-reporter efter sig vid varenda alkoholförtärande eller fodralklänningskodade tillställning i fjorton månader. Graviditeten är med all sannolikhet planerad, för att inte säga paniskt eftersträvad, och förutsätts för folkets allerheligste morals skull vara åstadkommen inom det äktenskap som ingicks förra sommaren under så mycket väsen.

Och…

Man ska nog inte tro att Herman Lindqvist använder ordet fel i Aftonbladetartikeln. Den nya betydelsen, ‘barn till föräldrar som älskar varandra’, speglar vårt samhälles syn på barnaavlande och kärlek. Det är ju i dag betydligt mindre intressant huruvida barnets föräldrar är gifta (åtminstone vad de ickekungliga anbelangar), medan det är allt mer värdesatt att barnet växer upp i ett kärleksfullt hem.

Läs hela inlägget här.

Efter dessa betraktelser konstaterar jag två saker: God översättning föregås av korrekt förståelse och tolkning av texten. Och det finns ingen garanti för att ord som är ekvivalenter på skilda språk förblir det.

Läs Språkrådets rekommendation angående användning av begåvningsreserv här.

Språkbloggen

Ni har väl inte missat att Svenska Dagbladet har en språkblogg?

Sedan den 12 maj kan du läsa Ylva Byrman blogga ...om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar. Läs Språkbloggen här.

Det ska bli spännande att se vilken typ av forum Språkbloggen blir. Känns vid första bekantskapen som en tvilling till Nationalencyklopedins Språkfredag – som jag störtgillar!

Enligt min ringa mening kan det inte finnas för många språkbloggar.

Enligt min ringa mening kan det inte finnas för många språkbloggar.


På SvD:s webbplats finns sedan tidigare Historiebloggen där Dick Harrison just i dag skriver om Kilskriftens gåta.

Repetitionen

Ibland får man se saker både inifrån och utifrån.

På jobbet använder vi bloggare som en marknadsföringskanal. Vi bjuder in dem och låter dem testa och tycka till om våra produkter. Det ska liksom kännas som ett utbyte där båda parter är nöjda.

Nu är jag själv en marknadsföringskanal. Det var intressant och jag är nöjd.

Wahlström & Widstrand bjöd in till en nystartad bloggcirkel som de kallar Prosa & Marmelad. Det jag gillade skarpt med denna ”bloggcirkel med litteratur i fokus” var att andra än rena bokbloggare var inbjudna. Jag hade lyckan att hamna vid samma bord som Siri på Nattens bibliotek, Daniella som skriver bloggromanen AKA Loser 300 och Lina Forss.

 

Så lite om boken vi hade samlats för att prata om – Repetitionen av Eleanor Catton.

Att berätta handlingen är inte ett rättvist sätt att beskriva den. Jag skriver ingen bokrecension utan säger i stället: Läs! När den första förvirringen lagt sig ville jag inte sluta läsa. Kanske för att jag aldrig riktigt får veta allt och det driver mig till vansinne… nej, till att läsa vidare. Desperat efter svar och förklaringar.

 

Johan Nilsson som har översatt boken till svenska skulle vara där, men kunde inte.

Hade varit kul att ge honom en ryggdunk och berömma honom för ett väl utfört arbete. Många roliga formuleringar  –  jag vet att något kan vara kliigt, men det är inte ofta jag läser om det.

Läs mer om Prosa & Marmelad: Sladdertackans bokhörna, En och annan bok, Boktokig, Breakfast Book Club, Nattens bibliotek och Lina Forss.

Lär dig Europas alla 49 språk

Jag inser att jag aldrig kommer att kunna tala alla främmande språk som jag drömmer om; däremot kan jag lära mig att känna igen dem.

Europeiska kommissionen har en liten guide till Europas språk som hjälper mig. Med hjälp av A Field Guide to the Main Languages of Europe lär jag mig identifiera 49 språk i skrift, från albanska till jiddisch.

”Europas språk” förresten, en viss avgränsning har gjorts för att handboken ska fungera  praktiskt. Korsikanska och ytterligare några språk är inte med eftersom det inte översätts till/från dessa inom EU.

Hur fungerar handboken?

Jo, den kartlägger utmärkande och unika bokstäver, bokstavskombinationer, användning av diakritiska tecken och högfrekventa ord för att skilja snarlika språk från varandra.

Svenska hamnar, inte så förvånande, tillsammans med grannspråken norska och danska. Stycket om svenska är dock ganska ointressant för den som redan behärskar språket. Här kommer likväl ett smakprov som visar handbokens upplägg:

På såväl danska och norska som på svenska används å.

På både danska och norska används æ och ø. Svenska har istället ä och ö.

På danska och norska heter det ”og”, medan det på svenska heter ”och”.

Intressantare är detta!

Så här ser armeniska ut:
Ամբողջ երկիրը

Och så här ser georgiska ut:
ყოველი საიდუმლოჲ

Jag har dessutom lärt mig att turkiska skrevs med arabisk skrift fram till på 20-talet. Detsamma gällde för azerbajdzjanska, men kyrillisk skrift användes sedan från 30-talet fram till 1991. Därefter blev det latinskt skriftsystem.

Jag lärde mig stava till azerbajdzjanska på köpet, men ger man upp inför kombinationen -jdzj- kan man skriva azeriska kort och gott.

Vad är handboken bra för, då?

Syftet är trehövdat: Det är en översikt över Europas största språk. Den ger praktisk vägledning i hur man känner igen och skiljer dem åt. Den vill väcka intresse och främja vidare studier av språken.

Förutom att tillfredsställa min vetgirighet så har jag faktiskt nytta av den på jobbet. Inte som översättare dock, utan som språkansvarig. En av mina arbetsuppgifter är att administrera översättningar till cirka trettio språk, och det är väldigt bekvämt att ha en viss grundläggande språkkännedom. Eller denna lathund.

Kolla även in BBC Languages och deras språkkarta.

Och missa inte språkkalendern på Linneas språkblogg – varje lucka innehåller ett språk. Just i dag den 6 december presenteras lämpligt nog finska.

Vad heter du?

Håller du på att starta eget? Då vill jag tipsa dig om fem tips.

Namngivningsbyrån Eqvarium listar fem saker att hålla i huvudet när du namnger din nystartade firma.

Tips 5, att kontrollera att namnet inte betyder något olämpligt på ett annat språk, känns som en självklarhet när man är i översättarbranschen.

 

Språkfredag

Du missar väl inte Språkfredag? Läs i så fall ikapp här och här på Kunskapsbloggen.

Det första inlägget handlar om genusanvändningen av personsubstantiv i tyskan och om en aktuell avhandling i ämnet. Jo, alltså att kvinnor på tyska är språkligt feminina – kvinnliga lärare är lärarinnor, kvinnliga läkare är ”läkarinnor” – och att män är språkligt maskulina.

Hur talar man då om grupper som består av män och kvinnor?

Några alternativ är att använda den maskulina formen och därmed osynliggöra kvinnorna, att använda båda formerna vilket kan bli klumpigt eller att använda en könsneutral form som hittills varit svår att introducera på bred front?

Denna veckas Språkfredag tar upp e-ändelsens starka maskulina koppling hos adjektiv.  Texten Den manlige härskar i svensk press som publicerades i Språktidningen den 5 oktober utgör inläggets kärna. Utdrag från texten:

 

E-formen ter sig dock stilfullare, formellare och neutralare än a-formen. Det verkar alla språkvetare och språkvårdare vara överens om.

[…]

E-prydda adjektiv dominerar alltså i pressen, och det har en annan, enkel men beklämmande, orsak: personerna som de beskriver i tidningarna är till åttio procent män – oavsett om året är 1965 eller 1998.

Heja Ellen Albertsdóttir, som driver & skriver Språkfredag!

NE.se, och därmed Språkfredag, kan du följa på Twitter här.

Italienska gester översatta

Tycker du att uttalet är det svåraste med ett främmande språk? Lär dig italienska.

Eller rättare sagt, lär dig italienska gester. De kräver inte korrekt uttal. Börja här:

 

 

Bakom instruktionsvideon står Italy from the Inside. En seriös och välpolerad blogg som behandlar det mesta som rör Italien.

Jag gillar speciellt deras uppbyggande  videosnuttar Italian for Kids. Ganska präktigt, men lätt för tvåspråkiga barn att ta till sig  (italienska & engelska).