Maskinöversätt på rätt sätt

Använder du Google Translate regelbundet? Då är du en av 200 miljoner aktiva användare av tjänsten som, tja… kanske vill översätta ett genuint ryskt recept på rödbetssoppa.

Borsch
Sammansättning
 fläskkött, nötkött eller kyckling - 500g,.
 kål - 1/3 medium huvud,
 Potatis - 4 st,.
 lök - 1-2 st,.
 Morötter - 1 stor bit,.
 rödbetor - 1-2 st,.
 ketchup - 3 msk. skedar (färska tomater - 1-2 st.)
 salt, dill och persilja, gräddfil

 * För grönsaksrätter: soppa att koka vatten, 
inte buljong och redo att fylla soppan med gräddfil 
(du kan fylla med grönsaker majonnäs)

Under en dag maskinöversätter Google Translate lika mycket text som världens alla professionella översättare producerar under ett helt år. Det motsvarar ungefär textmängden i en miljon böcker.

Kära nån! De flesta översättningar i världen bär alltså signaturen ”Google Translate”?

Det har hänt en del sedan 2001 när Google Translate lanserade sina första åtta språk till och från engelska. I dag har antalet vuxit till 64 språk och 92% av användarna befinner sig någon annanstans än i USA. Och algoritmen har skiftat, sedan 2006 är den baserad på statistik och inte språklig analys med grammatiska regler. Grundidén är att extrahera mönster och exempel utifrån enorma mängder professionellt översatt text, exempelvis FN:s parallella textdokument på sex språk.

Hela skapelseberättelsen finns att läsa i ett blogginlägg från april i år författat av Franz Och, en av hjärnorna bakom Google Translate.

Det råder inget tvivel om att det är ett populärt och globalt använt verktyg som fyller en funktion. Men vilken? Om det är att ersätta professionella, kostsamma och jämförelsevis långsamma översättare så förtjänar det all kritik i fråga om kvalitet. Dess styrka är snarare att lyckas göra mer information tillgänglig för flera genom att riva, eller i alla fall göra små titthål i, språkbarriärerna.

(mer…)

Språket lever!

Språket bor lika mycket i ordböcker som hos talarna. Medan de förra ger en samlad bild av språket vid en viss tidpunkt, så är det de senare som tar språket framåt, bakåt och i sidled på oförutsägbara sätt.

Nog beskrivet, här kommer ett exempel där ordbok möter ordlek. Diskussionsämnet är de engelska orden ”border/boarder”.

På den ena sidan befinner sig Gunnar Persson, professor emeritus i engelska. På den andra finns Crossing Boarders som jobbar för att främja ett mer jämställt deltagande i fritidsverksamheter.

Färskpressad insändare i Västerbottens-Kuriren.
Foto: crossingboarders.se

Svaret i VK den 18 augusti 2012.
Foto: crossingboarders.se

 

Och så var sagan all…

Svaret på svaret.
Foto: crossingboarders.se

 

 

Inspiration

Översättarbloggen är tillbaka från sitt sommaruppehåll. Jag har läst böcker, tidningar och bloggar i mängder under semestern. Nu är det dags att skriva lite också – om vad jag har läst.

Två texter som du hinner läsa på en tiominutersrast.

Undertextning – en petimäters vardag av Jennifer Evans i tidningen Facköversättaren. Om hur det funkar med kunder, uppdrag, teknik och ekonomi i en undertextares vardag. Intressantare än det låter. Jag känner igen mig.

Två olika världar? Kliv in i en skönlitterär översättares tankevärld. Gudrun Samuelsson har bland annat har översatt Curtis Sittenfields American Wife (Presidentens hustru). Här berättar hon varför färgen ”seafoam green” inte blir ”sjöskumsgrön” på svenska.

Och en hel bok om att ha skrivandet som yrke. Obs! Svår att inte sträckläsa.

Sälj det med ord: konsten att skriva reklam av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Min bästa läsning under sensommaren för att bli motiverad att börja jobba, jobba, jobba igen i augusti. Den gav mig känslan att jag sysslar med världens roligaste sak – att få skriva på betald arbetstid!

Och en dokumentärfilm om språket pirahã som jag har läst mycket om.

På Lingvistbloggen skriver Mikael Parkvall så här om filmen The Grammar of Happiness: ”Slänge sig sålunda Lindström i därför avsedd vägg — här blir det (förhoppningsvis) riktigt stenhård språkporr i teverutan!”

På Lingvistbloggen finns också en trasslig och intressant kommentarstråd om pirahã och filmen med lingvistikprofessorn Dan Everett. Läs här och här.

Jag är vansinnigt nyfiken på detta språk som i all väsentlighet saknar räkneord och ord för färger. Hur påverkar det talarnas sätt att tänka? SVT har köpt in The Grammar of Happiness så håll utkik!

 

Finns det pengar så finns det samvetslöshet…

I alla branscher där det finns stora pengar att tjäna växer samvetslösheten. Här följer ett fall om hur översättares rättigheter kan smulas sönder.

Än mer intressant är lärdomen – att juridiskt stöd eller åtminstone rådgivning är ett måste för professionella översättare. Men det är inte gratis att anlita advokater och jurister. Medlemskap i en organisation som företräder översättare är för många ett rimligare alternativ. Den som står helt ensam kan bli snuvad på ersättning och rättigheter.

Det här fallet handlar om översättaren Gili Bar-Hillel Semo som gjort Harry Potter-böckerna tillgängliga på hebreiska. Hennes boköversättningarna ligger också till grund för filmöversättningarna.

Dramat börjar när Bar-Hillel och ett tjugotal andra Harry Potter-översättare får välja: avsäg er rättigheterna till era översättningar eller riskera att förlora uppdraget. Den katalanska översättaren vägrade och blev petad.

Hogwarts vapensköld. ”Väck inte den drake som sover”.

Detta ultimatum kom för Bar-Hillels del indirekt från Warner Bros. via det israeliska bokförlaget, och på den vägen verkar det fortsätta. Om hon inte avsäger sig rättigheterna får hon inte betalt. Och om publiceringen försenas skulle läsarna minsann få veta att det var hennes fel. Samma sak gäller filmdubbningen, om hon inte gick med på kraven från Warnes Bros. att släppa alla rättigheter till sin översättning skulle hon inte få betalt för sitt arbete. Och då skulle inte heller ”alla söta små barnskådisar” som medverkade få det heller.

Gili Bar-Hillel Semo ger sin version av händelsen i sin blogg här och hon känner sig minst sagt överkörd.

I kommentatorsfältet på Brave New Words (och säkert i andra forum) diskuteras händelsen, och en ganska hård dom fälls – mot översättaren som låter sig köras över. Vad skulle hon ha gjort annorlunda?

Det är lätt att med facit i hand påpeka vad Bar-Hillel borde ha gjort. Skaffat en advokat och låtit hen granska kontrakten. Därefter driva en rättslig process om något i kontrakten bryter mot lagen.

Men jag försöker samtidigt föreställa mig känslan… Att vara etablerad skönlitterär översättare och ha landat detta jättekontrakt att få översätta Harry Potter-böckerna med ansvaret och äran som det innebär. Hur mycket vill man bråka då?

Och något smakar bekant. Att inte riktigt känna till rättigheterna jag har som översättare, inte veta exakt vad jag måste avsäga mig och vad som fortfarande är mitt. Är det som uppdragsgivaren kräver olagligt eller bara oschyst?

Utan min tillåtelse eller vetskap, får min undertextning sändas i repris hur många gånger som helst? Får den säljas vidare?

Får min undertextning visas på biografer trots att det ursprungliga uppdraget var för tv-sändning?

Får översättningen efterredigeras hur mycket som helst, trots att mitt namn står som avsändare?

Det går att ruska av sig den känslan. I Sverige är det Teaterförbundet som företräder mediaöversättarna (undertextare). Här kan du läsa på. Gör det.

Om du är skönlitterär översättare kan Sverige Författarförbunds översättarsektion vara aktuellt för dig. Läs om den juridiska hjälp som de erbjuder sina medlemmar här.

Medlemmar i Sverige Facköversättarförening erbjuds något som jag antar är rabatterat timpris hos advokatfirma. Läs mer här.

Skräck och avsky i Las Vegas

Gissa originaltiteln?

Ja, det stämmer. Det är den svenska titeln på Hunter S. Thompsons självbiografiska roman Fear and Loathing in Las Vegas. A Savage Journey to the Heart of the American Dream.

Om du inte har läst boken så kanske du har sett Terry Gilliams filmatisering av boken.

Den svenska utgåvan heter Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream och kom ut i nyöversättning av Einar Heckscher 2009 (Reverb).

Heckscher är nestor i översättning med grabbar som Charles Bukowski, William S. Burroughs, Don DeLillo, Norman Mailer och Jack Kerouac i bibliografin.

Jag fastnar vid ”The American Dream” i den nya översättningen. Är det så kallad onödig engelska eller har det ett värde att behålla uttrycket på svenska? I den äldre översättning från 1980 lydde boktiteln Las Vegas. En grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen (Tiden).

Är ”den amerikanska drömmen” inte samma sak som ”the American Dream” för en svensk läsare?

Peter Kadhammar skriver om detta och ”svengelska-träsket” i Aftonbladet, 18/1 2012. Och jag håller med om det han skriver om översatta filmtitlar. Vissa är lite väl livströtta. De får helt enkelt aldrig ett eget liv på svenska.

Annat var det förr. Kadhammar tycker att den svenska titeln Linje Lusta överträffar originalet A streetcar named Desire. ”De är ett exempel på hur en skicklig översättare, precis som en skicklig författare, ger språket liv.” Visst är det så.

Antingen får alla dessa verk ingen svensk översättning alls, vilket gäller i synnerhet för anglosaxiska filmer. Eller så får de bokstavligt översatta namn, och då kan hela poängen och det mesta av känslan gå förlorad. I värsta fall begriper man inget alls.

Kolla in programmet på närmaste biopalats för exempel.

Men jag håller inte med Kadhammar när han skriver:

(mer…)

Primo Levi

Här kommer en blogginlägg helt och hållet riktat till min kära vän Bettina Gamba Radano. Om någon annan har glädje av läsningen är det naturligtvis dubbelt så bra.

Nästa torsdag, den 26 januari, ska vi fördjupa oss i Primo Levis poesi. Ad ora incerta e altre poesie kommer snart att finnas i svensk tolkning av Roger Fjellström och Louise Kahan. Presentationen av I oviss timme och övriga dikter, som den heter på svenska, äger rum på Italienska kulturinstitutet i Stockholm. Läs mer om evenemanget här.

I OrdStröms kalendarium finns info om allt som sker i samband med utgivningen av Primo Levis poesi på svenska. Recension finns sent omsider att läsa på Svenska dagbladets webbplats (länk uppdaterad 15 maj 2012). Sätt upp en påminnelselapp på kylskåpet.

Så kära vän, i väntan på den 26 januari tänkte jag bjuda på en kort introduktion till Primo Levi och hans poesi. För ju mer man vet desto mer vill man veta. Och snart vet du förhoppningsvis lite mer.

Jag börjar från slutet för då får jag också tillfälle att inleda med några ord från Nobelpristagaren Elie Wiesel. Slutet är att Primo Levi dog 1987 när han föll från tredje våningen i sitt trapphus. Ett antagande som många verkar hålla med om är att han i själva verkar begick självmord.

Elie Wiesel kommenterade händelsen med att Primo Levi redan var död. Han dog 40 år tidigare i Auschwitz.

Och där har vi temat för den bok som Levi kanske är mest känd för, Se questo è un uomo (Är detta en människa?) som är författad under åren 1945-1947. Det är hans vittnesmål om upplevelserna i koncentrationslägret.

Vad är då temat i Primo Levis poesi? Ad ora incerta e altre poesie publicerades 1984, många år efter att Levi överlevt och befriats från koncentrationslägret. Men dikterna täcker alla år som gått sedan dess. Själva titeln är hämtad från Samuel Taylor Coleridge: Since then, at an uncertain hour, That agony returns…

Och visst är det händelser från koncentrationslägret som han bearbetar i diktform. Minnena och känslorna som dyker upp ”i oviss timme”. Skräcken att det ska hända igen. (mer…)

En digital vandring

Aaah, inspirerande läsning dyker upp vart jag än vänder mig. Läsning som lockar till mer läsning.

Först: David Bellos Is that a Fish in your Ear?

Tack för tipset, Johanna Karlsson på Bokhora. Den digitala vandringen började med ditt inlägg Översättningsspecial i SvB:s vårkatalog. Jag har tyvärr inte lagt tassarna på vårkatalogen än.

Tack vare Johanna Karlsson hittade jag stigen som tog mig till barnboksförfattaren och översättaren Katarina Kuicks blogg På väg mot Jellicoe Road om arbetet med att översätta On the Jellicoe Road av den australiensiska författaren Melina Marchetta.

Och väl hos Katarina Kuick slog jag mig ner för en vilopaus vid David Bellos rara reklamfilm om den eventuella fisken i örat.

David Bellos väckte vetgirighet. I hans bibliografi hittar jag Romain Gary: A tall story (2010).

För en dryg månad sedan slog jag ihop Med livet framför sig upprymd av språket och hela den värld som Romain Gary skapar. Eller snarare, som Émile Ajar skapar. Och jag är lika nyfiken på att få veta mer om denna tvåfaldiga Prix Goncourt-vinnare (under eget namn och som Émile Ajar) som jag är nöjd med att ha funnit David Bellos bok.

Läs mer om boken och Romain Gary/Emile Ajar här.

Att se fram emot:

Svensk Bokhandels vårkatalog 2012.

David Bellos Is that a Fish in your Ear?

David Bellos Romain Gary: A tall story.

Och följa Katarina Kuicks På väg mot Jellicoe Road.

Prata Haddockska

Tintin är på tapeten igen. Eller på vita duken, rättare sagt. Jag skulle kunna gå och se filmen endast för att få höra hur Haddock pratar.

Kaptenens egenartade vokabulär kom till så här (enligt ett gratis, internetbaserat uppslagsverk med artiklar som skrivs och kvalitetsgranskas av användarna):

Hergé fick iden om Haddocks svordomar efter att på en marknadsplats hört en kund förolämpa en försäljare med orden ”Ni eländiga fyrmaktspaktare där!”.

Denna något dråpliga formulering ledde Hergé till idén att ju mer obskyr och avancerad ett tillmäle är, desto roligare blir det.

Tre av de 64 förbannelserna...

Här har någon grundligt gått igenom alla Tintin-album på svenska och hittat 312 Haddockska kraftuttryck. Vissa återkommande och andra ovanliga. Flest fula ord innehåller tydligen Koks i lasten med 64 olika förbannelser.

Kapten Haddocks språkbruk sägs bli mildare i de senare albumen. Jag har inte kontrollerat, men ”salladshuvuden”, ”hamstrar” och ”ättiksgurkor” kanske hör till den senare perioden?

De svenska uttrycken är inte bokstavliga översättningar av de franska originalen, utan översättarnas fantasifulla skapelser. Men vid alla långsvansade skeppskatter, nu skulle jag vilja kunna franska och göra en jämförelse!

Jag nöjer mig med att berätta att ”Anfäkta och regera!” och ”Anfäkta och anamma!” är kortformer av en gammal besvärjelse där det tänkta subjektet är Satan. Den ursprungliga, kristna kontexten var alltså ”(om jag ljuger eller bryter mot mitt löfte, så) Må Djävulen ta kontroll över mig”.

Läs mer om Fula ord.

Närma eller fjärma, del 2

Globaliseringen som förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman påverkar även översättningar.

Frågan som en översättare kan ställa sig är: Vad vet läsarna om den kultur som skildras i texten? Jo, antagligen lite mer nu än förr. Vi lär oss mer och snabbare om andra länder och kulturer vilket leder till färre förklaringar och fotnoter. Och är det något som vi inte känner till så är informationen oftast bara ett musklick bort.

En trend på senare tid verkar vara att inte anpassa texten, utan låta det utländska stå kvar. Som skribent eller översättare fjärmar man visserligen läsaren, men samtidigt närmar man sig det som skildras.

Det kan gälla kokböcker.

Bör jag förklara att pak choi/pak choy är ett slags kinesisk salladskål eller lita på att kokboksanvändaren vet eller tar reda på det?

Pak choi - Brassica rapa var. chinensis.

Det kan också gälla romaner.

Hur påverkas upplevelsen när utländska titlar flyttar in i en översättning? Läs om exemplet Mma och Rra i McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå här.

Det kan gälla undertexter.

I dag förväntas svenska tittare känna till namnet på amerikanska tv-personligheter. Men jag minns ett gammalt avsnitt av The Simpsons där namnet på en amerikansk sportkommentator hade ”översatts” till Peppe Eng.

Och det gäller utan tvekan nyhetsartiklar – det gäller att hänga med. Varje skribent verkar göra sin bedömning av vad läsarna förväntas känna till.

Ett annat perspektiv på frågan om att närma eller fjärma ger begreppen endonym och exonym.

Det är beteckningar på lokala respektive utländska namn på en företeelse. En sådan företeelse kan vara geografiska platser, där Myanmar är endonymen och Burma är engelskans exonym. (mer…)

Som man ropar får man svar

Har precis upptäckt Quora (tack vare Stephen Fry), och är fortfarande i utforskarfasen.

Quora är enligt Quora själv

a continually improving collection of questions and answers created, edited, and organized by everyone who uses it.

Detta kan bli exakt hur tidskrävande som helst. Jag kommer att få svar på en hel massa frågor som jag inte har ställt, däremot har någon annan gjort det, och jag är tillräckligt nyfiken på svaren.

Slurp, där åt Quora upp en timme.

Började följa diskussionsämnet Localization & Translation och fastnade direkt i en fråga som jag bjuder på här, nämligen: Vilka ord är svåra att översätta till engelska?

Saxar fyra ord ur listan med svar:

Iktsuarpok
Inuit – To go outside to check if anyone is coming.

Kyoikumama
Japanese – A mother who relentlessly pushes her children toward academic achievement. (mer…)