Inspiration

Översättarbloggen är tillbaka från sitt sommaruppehåll. Jag har läst böcker, tidningar och bloggar i mängder under semestern. Nu är det dags att skriva lite också – om vad jag har läst.

Två texter som du hinner läsa på en tiominutersrast.

Undertextning – en petimäters vardag av Jennifer Evans i tidningen Facköversättaren. Om hur det funkar med kunder, uppdrag, teknik och ekonomi i en undertextares vardag. Intressantare än det låter. Jag känner igen mig.

Två olika världar? Kliv in i en skönlitterär översättares tankevärld. Gudrun Samuelsson har bland annat har översatt Curtis Sittenfields American Wife (Presidentens hustru). Här berättar hon varför färgen ”seafoam green” inte blir ”sjöskumsgrön” på svenska.

Och en hel bok om att ha skrivandet som yrke. Obs! Svår att inte sträckläsa.

Sälj det med ord: konsten att skriva reklam av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Min bästa läsning under sensommaren för att bli motiverad att börja jobba, jobba, jobba igen i augusti. Den gav mig känslan att jag sysslar med världens roligaste sak – att få skriva på betald arbetstid!

Och en dokumentärfilm om språket pirahã som jag har läst mycket om.

På Lingvistbloggen skriver Mikael Parkvall så här om filmen The Grammar of Happiness: ”Slänge sig sålunda Lindström i därför avsedd vägg — här blir det (förhoppningsvis) riktigt stenhård språkporr i teverutan!”

På Lingvistbloggen finns också en trasslig och intressant kommentarstråd om pirahã och filmen med lingvistikprofessorn Dan Everett. Läs här och här.

Jag är vansinnigt nyfiken på detta språk som i all väsentlighet saknar räkneord och ord för färger. Hur påverkar det talarnas sätt att tänka? SVT har köpt in The Grammar of Happiness så håll utkik!

 

Skräck och avsky i Las Vegas

Gissa originaltiteln?

Ja, det stämmer. Det är den svenska titeln på Hunter S. Thompsons självbiografiska roman Fear and Loathing in Las Vegas. A Savage Journey to the Heart of the American Dream.

Om du inte har läst boken så kanske du har sett Terry Gilliams filmatisering av boken.

Den svenska utgåvan heter Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream och kom ut i nyöversättning av Einar Heckscher 2009 (Reverb).

Heckscher är nestor i översättning med grabbar som Charles Bukowski, William S. Burroughs, Don DeLillo, Norman Mailer och Jack Kerouac i bibliografin.

Jag fastnar vid ”The American Dream” i den nya översättningen. Är det så kallad onödig engelska eller har det ett värde att behålla uttrycket på svenska? I den äldre översättning från 1980 lydde boktiteln Las Vegas. En grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen (Tiden).

Är ”den amerikanska drömmen” inte samma sak som ”the American Dream” för en svensk läsare?

Peter Kadhammar skriver om detta och ”svengelska-träsket” i Aftonbladet, 18/1 2012. Och jag håller med om det han skriver om översatta filmtitlar. Vissa är lite väl livströtta. De får helt enkelt aldrig ett eget liv på svenska.

Annat var det förr. Kadhammar tycker att den svenska titeln Linje Lusta överträffar originalet A streetcar named Desire. ”De är ett exempel på hur en skicklig översättare, precis som en skicklig författare, ger språket liv.” Visst är det så.

Antingen får alla dessa verk ingen svensk översättning alls, vilket gäller i synnerhet för anglosaxiska filmer. Eller så får de bokstavligt översatta namn, och då kan hela poängen och det mesta av känslan gå förlorad. I värsta fall begriper man inget alls.

Kolla in programmet på närmaste biopalats för exempel.

Men jag håller inte med Kadhammar när han skriver:

(mer…)

Närma eller fjärma läsaren?

I Språket från den 28/9 2010 diskuteras bland annat översatt litteratur och vad som går förlorat när ett språk byter dräkt.

En lyssnare hade läst en nyare svensk översättning av Austens Sense and Sensibility (Förnuft och känsla) och påpekar att hon föredrar originaltitlarna Mr och Mrs framför de svenska översättningarna herr och fru som användes i denna nyöversättning.

Lyssnaren föredrog alltså ”Mrs Dashwood” framför ”fru Dashwood”. Varför?

Presenterar hon sig som Mrs Dashwood eller fru Dashwood? Illustration av C.E. Brock

Hur stor bekantskap man har med (språk)kulturen avgör vad som upplevs som främmande.

I ett svenskt textsammanhang är Mrs och Mr inget som sticker ut eller markerar något typiskt anglosaxiskt.

Detta inte minst för att det bara undantagsvis översätts till fru och herr i undertextning av engelskspråkiga tv-program – som visas dagligen. Vi är vana att läsa det.

Men om vi tar ett annat exempel. Hur främmande känns… (mer…)

Mario Vargas Llosas svenska översättare

I veckans Babel satt Inger Enkvist med i studion för att tala om årets Nobelpristagare i litteratur Mario Vargas Llosa. Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet och har skrivit om hur det är att översätta Llosas skönlitterära verk.

Information om dessa publikationer finns här och här.

 

 

Staden och hundarna. Översättare Jan Sjögren (Bonniers, 1966)

 

Och tack vare följande översättare finns Llosa tillgänglig på svenska.

 

På Norstedts, till svenska av Peter Landelius:

Den stygga flickans rackartyg (2007)

Paradiset finns om hörnet (2003)

Bockfesten ( 2002)

I en artikel i Sydsvenskan från 7 oktober i år gör Landelius en panoramaflygning över Llosas författarskap.

Fungerar bra som boktips för den (jag!) som vill börja läsa Llosa, men inte vet med vilken bok.

Just nu översätter Landelius den ännu opublicerade El ­sueño del celta (Irländarens dröm). Landelius har även översatt verk av Gabriel García Márquez.

På Norstedts, till svenska av Elisabeth Helms:

Don Rigobertos anteckningsböcker (2000)

Helms har även översatt verk av Octavio Paz, Manuel Puig och Carlos Fuentes.

På Norstedts, till svenska av Annika Ernstson:

Döden i Anderna (1998)

Samtal i katedralen (1994)

Till styvmoderns lov (1992)

Berättaren (1991)

 

Varför inte välja en översättare som tema för läsning? ”Jag läser just nu bara latinamerikanska författare på svenska av Landelius.” Bokcirkel, någon?

Elsa Thulins översättarpris

Den 8 september delades Elsa Thulins översättarpris ut. Det delas ut till ”översättare av skönlitteratur såsom belöning för framstående översättargärning”, men sedan 2006 kan även översättare av allmänlitteratur tilldelas priset.

Årets pristagare är Inger Johansson ( 2009 års vinnare).

Kort om pristagaren:

Inger Johansson har varit verksam som litterär översättare sedan början av sjuttiotalet. Bland hennes översatta verk kan nämnas Lögnens fader av Gabriela Melinescu, Snö av Orhan Pamuk, Ljuvaste dröm av Doris Lessing, I åtråns namn av André Brink och De rumänska dikterna av Paul Celan.

Grattis! Läs ytterligare några ord om den saken här.

Den jag vill skriva mer om är dock den tidigare pristagaren Barbro Andersson som mottog priset 2006.

Det är inte helt lätt att hitta en komplett lista över en översättares hela ”translatorgrafi”. Men då Barbro Andersson sysslar med  italienskspråkig litteratur har jag en ganska god uppfattning om vad hon har översatt:

Vackert omslag

Umberto Eco, Roberto Savianos Gomorra, Kärleken är dödens motsats och Skönhet och helvete och i år Fra Angelicos bevingade varelser av Antonio Tabucchi och Som ni säkert förstår av Claudio Magris.

Vissa kanske läser dessa författare på originalspråk, men alla gör inte det. Så, tack, Barbro Andersson för att du gör det möjligt för fler att läsa Eco, Tabucchi, Saviano, Magris och några till på svenska! Översättarpriset var välförtjänt och Elsa Thulin, som själv översatte en del italienska, skulle säkert vara nöjd!

Den som är intresserar av att läsa om andra litterära priser och utmärkelser vill jag tipsa om Paperback Lover som skriver om  Augustpriset, Orange Prize for Fiction, The Man Booker Prize for Fiction och mycket annat.

Just ja, jag har visst lovat att skriva ett gästinlägg om det italienska litteraturpriset Premio Strega för Paperback Lover. Det kommer, det kommer!

Här finns en lista över alla Elsa Thulin-pristagare sedan 1960 då utmärkelsen började delas ut.

Mer italienskt på svenska av Barbro Andersson här.

Översättarintervjuer

Jag vill tipsa om Salongens serie Översättarintervjuer som ger en inblick i hur fjorton skönlitterära översättare arbetar. Denna underhållande läsning om översättarna och om egenheter hos språken som de översätter från och till finns här.

Några smakprov:

~~~

När det gäller kunskap står språket man översätter till i fokus (till skillnad från vad många tror).

Ur Översättarintervju 10.

~~~

Ungerskan betonar alltid ordets första stavelse, vilket man kan tro ger en enahanda rytm, men så är det inte, för språket har också långa och korta vokaler, det är på sätt och vis viktigare, och de noteras i skriftspråket.

Ur Översättarintervju 13

~~~

Hur får du dina uppdrag? Tar det ena eller andra förlaget kontakt med dig eller hur går det till?

Jag svarar som en gammal isländsk kvinna som varit gift fem gånger sa till mig: ”Jag vet inte hur det gick till men plötsligt så stod jag där framför prästen igen.”

Ur Översättarintervju 8

~~~

Tillsammans med Hans Ruin översatte jag dikter av Nietzsche. Vi satt på konditori, åt semlor och försökte komma på fyndiga rim. Det var mycket kul, men är naturligtvis inte översättarvardagen, som ibland nästan kan framkalla en känsla av övergivenhet.

Ur Översättarintervju 12

~~~

Inte är det en lukrativ verksamhet, det kan man inte påstå. Fortfarande verkar många i branschen brista i respekt för yrket, namnet på översättaren sätts inte ut, arvoden dumpas och förlag verkar vilja lägga rabarber på rättigheter för oöverskådlig tid framöver. En annan nackdel är allt stillasittande.

Ur Översättarintervju 11.

~~~

Förutom en påminnelse om de väldokumenterade nackdelarna med yrket (läs sista citatet) så får man en dos av översättarnas stora språk-, kultur- och litteraturintresse.

Det man kan säga om de medverkande är att översättandet är ett oerhört medvetet val av yrke, deltidssysselsättning eller hobby.

~~~

Blev väldigt sugen på att läsa Thomas Warburtons översättarmemoarer Efter 30 000 sidor som omnämns i Översättarintervju 5. Bra titel.


Nya Vågen om översatt litteratur

Nya Vågen på Sveriges radios P1 som sändes i tisdags handlade om översatt litteratur.

Andelen översatt litteratur som ges ut i Sverige minskar från år till år. Till fördel för vad? Jo, anglosaxisk litteratur blir istället läst på originalspråk. Och de som inte läser böcker på engelska? Ja, de går helt enkelt miste om en massa böcker.Vad blir konsekvenserna av detta? Läser vi fler böcker på originalspråk? Läser vi fler svenska författare?

Nobelpristagare kommer alltid att översättas liksom ”underhållningslitteratur”, medan ”mellanskiktslitteraturen” är de stora förlorarna när översättningarna blir färre.

Manus till böcker som ska översättas från engelska skickas ut skamligt sent till de svenska förlagen, anser någon, vilket försvårar en lyckad utgivning och sätter enormt stor press på översättarna att jobba snabbt.

En lösning på det problemet har blivit att dela på arbetet med att översätta en bok, som i fallet med Dan Browns The Lost Symbol. Det diskuteras också i programmet. Tove Jansson Borglund, en av de sex översättarna av The Lost Symbol, berättar om veckan hon hade på sig att göra färdigt sin del av översättningen och om distans-samarbetet med de övriga översättarna. Hon liknar det hela vid en brandutryckning.

Här kan du lyssna på den utmärkta Nya Vågen-sändningen från tisdag 12 januari (cirka 45 minuter långt).

Literary Translation

Uppdatering

Tyvärr har British Councils utmärkta webbprojekt Literary Translation lagts ner. Man hänvisas i stället till sidan Contemporary Writers.

En guldgruva för den som är intresserad av litterär översättning och litteratur, i synnerhet engelsk, är British Councils LiteraryTranslation. På webbplatsen finns sektioner som:

The Art of Translation – översättningsteori och texter om översättning då och nu.

Workshops – ladda ner övningar i att undertexta Almodóvar, översätta svordomar i Trainspotting eller varför inte göra en bibelöversättning? Det och en massa annat som verkar skojigt, lärorikt och lättillgängligt.

Resources – länkar till bland annat Swedish Book Review som presenterar svensk litteratur för engelskspråkiga läsare och The Barcelona Review om samtida skönlitteratur på spanska, katalanska och franska. Dessutom länkar till priser och utmärkelser för översättare (bland annat Bernard Shaw Prize for Swedish Translation), tips på nyutkomna skönlitterära översättningar och en lista med förläggare i Storbritannien.

Tack Andrew Bell som tipsade om LiteraryTranslation på Watercooler. Bell skriver om artikeln A Tale of ‘Two’ Smillas som handlar om Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö i amerikansk-engelsk respektive brittisk-engelsk översättning.  Den finns att läsa här på LiteraryTranslations webbplats.