Umberto Ecos 40 skrivregler

Här kommer Umberto Ecos skrivregler i svensk tolkning.

De är egentligen Eco själv som har gjort en översättning av urvattnade skrivregler som cirkulerat bland amerikanska näringslivsskribenter. Eller kanske snarare en Eco-ansk bearbetning där själva regeln utgör exemplet.

  1. Undvik allitterationer även om ärthjärnor älskar sånt.
  2. Använd gärna konjunktiv, dock önskar jag att det vore använt på rätt sätt.
  3. Klyschor är gammal skåpmat som bör undvikas.
  4. Förkunna ditt budskap medelst de enklaste av sätt.
  5. Undvik akronymer & förkortningar etc.
  6. Var (alltid) medveten om att parenteser (även när de känns nödvändiga) skapar avbrott i textflödet.
  7. Fastna inte i överanvändning av … ellips.
  8. Använd helst inte citattecken, det är inte ”elegant”.
  9. Generalisera aldrig.
  10. Utländska ord hör inte till bon ton.
  11. Var sparsam med citat. Som Emerson sa: ”Jag hatar citat. Berätta för mig vad du vet.”
  12. Liknelser är som klyschor.
  13. Undvik upprepningar och säg inte samma sak två gånger – upprepningar är överflödiga (redundans innebär onödiga förklaringar av något som läsaren redan har förstått).
  14. Det är bara puckon som använder ovårdat språk.
  15. Var alltid någorlunda specifik.
  16. Hyperbolen är den mest fulländade retoriska figuren.
  17. Skriv inte ettordsmeningar. Någonsin.
  18. Se upp med alltför överdådiga metaforer, de är fjädrar på ormens fjäll.
  19. Kommatecken, bör du använda, på rätt sätt.
  20. Lär dig att skilja på semikolon och kolon: även om det inte är lätt.
  21. Om du inte hittar rätt formulering, ta inte till en regional variant. Som man säger i Venedig: Peso el tacòn del buso (lagningen är värre än hålet).
  22. Blanda inte olika metaforer även om du tycker att de kompletterar varandra. De kommer att passa som fisken i handsken.
  23. Behöver du verkligen ställa retoriska frågor?
  24. Var kortfattad, försök uttrycka dig med så få ord som möjligt och undvik långa meningar, hit räknas också inskjutna satser som ofrånkomligen förvirrar den förströdda läsaren, så bidrar du inte till den allmänna informationsbombningen som tveklöst (i synnerhet när den är proppad med överflödiga, eller i alla fall inte helt nödvändiga, detaljer) är en av de största tragedierna i denna vår samtid som domineras av mediernas makt.
  25. Hela iden med accenttecken är att skilja på ord som armen och armén.
  26. Sätt inte apostrof före genitiv-s, inte ens när du skriver din engelsklärare’s namn.
  27. Var inte överdrivet emfatiskt! Använd utropstecken med måtta!
  28. Inte ens barbarismens mest hängivna supporters sätter slentrianmässigt plural-s på utländska ord.
  29. Stava utländska namn rätt: Beaudelaire, Roosewelt, Niezsche och så vidare.
  30. Kalla författare och personer som du skriver om vid deras rätta namn utan omskrivningar. Det gjorde 1800-talets främsta lombardiske författare, mannen bakom Den femte maj.
  31. Inled texten med en captatio benevolentiae för att vinna läsarens gillande (men du kanske är så korkad att du inte ens förstår vad jag menar).
  32. Var ytterst nogrann med stavningen.
  33. Jag tänker inte ens påpeka hur irriterande paralipser är.
  34.  Börja inte på ny rad för ofta.
    Och inte i onödan.
  35. Nyttja inte pluralis majestatis. Vi anser det opassande.
  36. Förväxla inte orsak och följd. Du skulle ha fel och tar alltså miste.
  37. Formulera inte meningar där slutsatsen inte följer logiskt av premisserna. Om alla gjorde så skulle premisserna följa av slutsatserna.
  38. Vältra dig inte i arkaiska former, hapax legomena eller andra osedvanliga lexem, inte heller i rhizomatiska deep structures som – även om de ter sig sammalunda upplysande i fråga om grammatologiska skillnader och lockar till dekonstruktivistiska härledningar, eller ännu värre om de befinns diskutabla vid en granskning av den som läser med ekdotisk akribi – emellertid skulle överskrida mottagarens kognitiva kompetens.
  39. Var inte för mångordig, men säg inte heller mindre än.
  40. En komplett sats bör innehålla.

Vissa av punkterna är i det italienska originalet språkspecifika och saknar en motsvarighet i det svenska språket. I dessa fall har jag gjort en tolkning som är tänkt att passa även det svenska språket, förhoppningsvis formulerad i Ecos anda!

Umberto Ecos 40 skrivregler Come scrivere bene är publicerade i La Bustina di Minerva (Bompiani, 2001).

Läs mer om Ecos och andras skrivregler i Skrivregler och fler skrivregler

Skrivregler och fler skrivregler

Norstedts uppmärksammande mig på ett par intressanta nyheter på sin webbplats ord.se.

Den nya designen med ”mera innehåll” syftar naturligtvis till att öka intresset för Norstedts språkutgivning, och med det sagt vill jag puffa för deras nya avdelning Språkkonsulten tipsar. Det är Jenny Forsberg som delar med sig av kunskap och språkråd, mest skrivregler hittills men sådant går hem hos mig. Inte för att äntligen hitta textens nirvana, utan för att det är förbenat roligt att läsa vad andra skrivande människor tycker är viktigt i en text.

Här svarar Jenny Forsberg på frågan: Heter det heter ‘själv’ eller ‘ensam’?

När Fredrik Lindström dryftade denna fråga på Språkvårdsdagen förra året så spekulerade han om synonymiseringen av ”själv” och ”ensam” berodde på en förändring i samhället. Hans exempel var att ju fler människor som självvalt bor ensamma (ett statistiskt faktum), desto större blir behovet av att poängtera att det är just självvalt. Och då bor man själv – inte ensam.

Språkråd kommer faktiskt alltid till användning. Antingen för att du följer dem (och tycker att det blir bättre) eller genom att du medvetet bryter mot dem (och tycker att det blir bättre så). En mästare i språkriktighet och språkbrottslighet är Umberto Eco.

Jag har inte hittat Ecos 40 skrivregler i svensk översättning, men du kan läsa dem i original här och i engelsk tolkning här. Ecos skrivregler är egentligen också en översättning, eller snarare en Eco-ansk bearbetning av urvattnade skrivregler för den amerikansk affärsvärlden där själva regeln utgör exemplet. Jag har roat mig med att göra en svensk tolkning som du nu kan läsa här.

Eller, välj en favoritförfattare nedan och läs hens bästa skrivtips för att få bläcket att flöda. Om man ska tro de medverkande författarna så funkar det mesta.

Läs del 1 av artikeln Ten rules for writing fiction här. Medverkar gör:

Elmore Leonard, Diana Athill, Margaret Atwood, Roddy Doyle, Helen Dunmore, Geoff Dyer, Anne Enright, Richard Ford, Jonathan Franzen, Esther Freud, Neil Gaiman, David Hare, PD James och AL Kennedy.

Läs del 2 av artikeln här. Medverkar gör:

Hilary Mantel, Michael Moorcock, Michael Morpurgo, Andrew Motion, Joyce Carol Oates, Annie Proulx, Philip Pullman, Ian Rankin, Will Self, Helen Simpson, Zadie Smith, Colm Tóibín, Rose Tremain, Sarah Waters och Jeanette Winterson.