Att översätta The Wire

 

Jag tittar på The Wire, igen. Denna gång från början. Jag såg säsong 4 och 5 för något år sedan. Det var egentligen inte mitt val att börja mitt i serien, det föranleddes av ett jobbuppdrag.

Nu när jag ”nöjestittar” på de första avsnitten klappar jag mig själv på axeln lite lätt och tänker tillbaka på vilket hästjobb det var att översätta denna serie!

Översättningsstrategi för slang

En del är (var) så pinfärsk och lokal (Baltimore-)slang att jag undrar om alla amerikaner ens hänger med i tugget. När serien sändes i Storbritannien såg britterna den textad och fick kritik för just detta. Läs om den saken här. Att språket kallas engelska på båda sidorna om Atlanten betyder mindre då de flesta tittarna ändå inte har samma språk som Wire-gangstrarna.

Min strategi när jag skulle hantera de ofta förekommande slanguttrycken var att ta ner det en nivå. Jag gick till ordets betydelse eller funktion i dialogen och försökte hitta en svensk motsvarighet som även matchade stilnivån. Ibland blev det ett neutralt ord, men för att ändå sätta rätt prägel på rollfigurens språk tog jag igen det på ett annat ställe. Att försöka hitta det perfekta svenska slanguttrycket visade sig vara en dålig strategi då många av uttrycken har en försvinnande kort livslängd.

Min syn på tv-översättning

  1. Hjälpsam. Den är till för att ge de tittarna den extra hjälp de behöver för att hänga med och kunna uppskatta utländska program. Vissa svenska tittare kan naturligtvis ingen engelska alls, och då är översättningen allt de vet om vad som sägs.
  2. Trovärdig. Språket i översättningen ska dessutom stämma väl överens med karaktärernas sätt att prata – langaren på gatuhörnet använder inte samma språk som läraren i skolan eller som politikern.
  3. Kvalitativ. En tv-översättning måste hålla längre än årets modeord, även om jag kan tycka att det är charmigt på ett nostalgiskt vis när man stöter på tidstypiska ord som ingen längre använder seriöst.

Översätta en samhällsstruktur

Förutom slanguttrycken utmärker sig The Wire som en guidad visning genom samhällsstrukturerna. Politiska strukturer, men på lokal nivå, inte amerikansk storpolitik som vi får en grundkurs i inför varje amerikanskt presidentval. I denna lokalpolitiska apparat är  det inte själva orden som är kluriga, däremot ligger stora efterforskningar bakom många av de översatta begreppen.

Examensprovet i amerikanskt polisväsen bör man gärna ha klarat för att förstå vem som får göra vad och vem som tar order från vem. Det handlar om Baltimores narkotikarotel och mordrotel (en rotel som mig veterligen inte finns i Sverige, däremot finns brottsroteln men det låter inte lika brutalt). Därtill finns det höga chefer i flera led att hålla reda på. Man lär sig efter någon säsong, och det hjälper om man har sett ett gäng amerikanska polisserier tidigare.

I narkotikans spår, som The Wire hette när den sändes på SVT, är en ibland svårsmält tårtbit av det amerikanska samhället. Den blir till en klump i magen, men den mättar och ger mersmak. Jag vill påstå att det till stor del är språkets förtjänst. Det känns autentiskt i världarna som skildras – gatan, polisen, skolan, politiken och media.

Kanske dags att införskaffa (min grannes) Einar Heckschers Amerikanskt slanglexikon?