Baksmälla

Det roligaste med att lägga golv är att man får använda något som kallas ”baksmälla”. Tvetydiga ord där betydelserna tillhör helt skilda domäner (och därför är extra roliga att felanvända) är samlarobjekt för mig.

En sorts baksmälla. Foto: Beijer.

Den enda synonymen jag kan komma på till verktyget baksmälla är dock vinkeljärn. Norstedts synonymordbok hävdar att baksmälla även är ett vardaglig uttryck för utombordsmotor, men därom vet jag inget.

Synonymer till tillståndet baksmälla finns det däremot i överflöd. Please copy me har Bakislistan med mer eller mindre kväljningsinspirerade uttryck som vininfluensa, matt i pälsen, ont i håret, lucköppning, uppförsbacke och prata med Ulrik i den stora vita telefonen.

Inte nog med det, för att få prata med Ulrik i den stora vita telefonen har du rimligtvis varit berusad.

Komplettera därför läsningen med ”…listan över ord och uttryck för att befinna sig någonstans på fylleskalan (det är som bekant viss skillnad på att vara lite salongs och att vara dyngrak, tankad och karatefull).”

Fyllelistan finns här.

Som jag önskar att jag hade dessa utmärkta synonymordlistor till hands när jag undertextade vissa amerikanska filmer och tv-program för MTV, Kanal 5 och TV3!

Har under de år jag tillbringat i Italien aldrig lyckats höra eller lära mig ett enda enkelt, direkt ord för bakfylla.

Fula ord

Hur grovt språk får man använda när man undertextar egentligen?

Jag korrar sjunde säsongen av en amerikansk komediserie och var helt övertygad om att serien var helylle rakt igenom, men gång på gång dyker oväntat grova uttryck upp. 

Cuntface var översatt till kukhuvud. Säg det först högt och läs det sedan. Ordens genomslagskraft blir större i skrift. Textremsan skriker högre än någon som säger samma sak.

(Detsamma gäller för utropstecken – det räcker oftast med ett ynka ! för att markera att någon skriker för full hals. Effekten av utropstecken förstärks av det man ser och hör på tv-skärmen. Jag har hittills aldrig översatt någon replik som krävt tre utropstecken. Jag lovar!!!)

Så, vilken nivå ska man lägga sig på när man översätter svordomar, könsord och allsköns kreativa förolämpningar på längden och tvären?

När det gäller amerikanska pratshower får man vara beredd på att mycket redan är bort-beepat. Då får man som översättare läsa på läpparna eller utifrån situationen gissa vad som sägs. Det brukar inte vara särskilt svårt då de möjliga alternativen är få (shit, fuck, cunt…). Dessa ord kan man utan att blinka översätta i oförmildrad form till svenska.

I övrigt där ”fula ord” förekommer får man fördela bördan jämnt. De ynka två textraderna i rutan kan inte fyllas med svordomar på bekostnad av att övrigt innehåll inte förmedlas. Man bör naturligtvis återge en notorisk fuck!-användare rättvist, men det kan man ofta göra med små och effektiva medel. Varje fuck måste inte finnas med. Vi fattar ändå. (mer…)

Amerikansk slang då och nu

I det tidigare inlägget Att översätta The Wire skrev jag om hur försvinnande kort livslängd slanguttryck kan ha. Det är mer än bara en åsikt, det är ett av slangens utmärkande drag som är viktig att tänka på vid översättning.

Det är omöjligt att spå vilka slanguttryck som ska dyka upp, bli populära och snabbt försvinna alternativt leva kvar och i och med det mista udden och tas upp i vardagsspråket. Det är oförutsägbara faktorer som avgör ett slangords spridning och status.

Jag har tre slanglexikon från tre årtionden framför mig:

Victor Skaarups och Kris Winthers U.S.A-Slang. Ordbok över modern amerikansk slang från 1945

Kris Winthers Amerikanskt slanglexikon från 1988 (fjärde utökade upplagan, första från 1970)

Einar Heckschers Amerikanskt slanglexikon från 1997

Sextio år är lång tid för ett språk, och 40-talsslangen får mig att le. Men även 90-talet kan kännas långt borta om man ser till slanguttrycken.

Exempel på 40-talsslang enligt  Skaarup/Winther:

Abbyssinia (I’ll be seeing you), på återseende

ace in, armbåga sig fram

ace in the hole, 1) Förstulen extradusör, mutor 2) Sparad slant

De svenska definitionerna är ibland det mest intressanta i sammanhanget. Den som har använt ordet extradusör på sistone kan väl höra av sig och berätta om den var förstulen eller ej.

~~~

Exempel på 70/80-talsslang enligt Winther: (mer…)

Att översätta The Wire

Jag tittar på The Wire, igen. Denna gång från början. Jag såg säsong 4 och 5 för något år sedan. Det var egentligen inte mitt val att börja mitt i serien, det föranleddes av ett jobbuppdrag.

Nu när jag ”nöjestittar” på de första avsnitten klappar jag mig själv på axeln lite lätt och tänker tillbaka på vilket hästjobb det var att översätta denna serie!

För det första: slanguttrycken. En del är (var) så pinfärsk och lokal (Baltimore-)slang att jag undrar om alla amerikaner ens hänger med i tugget. När serien sändes i Storbritannien såg britterna den textad och fick kritik för just detta. Läs om den saken här. Att språket kallas engelska på båda sidorna om Atlanten betyder mindre då de flesta tittarna ändå inte har samma språk som Wire-gangstrarna.

Omar

Min strategi när jag skulle hantera de ofta förekommande slanguttrycken var att ta ner det en nivå. Jag gick till ordets betydelse eller funktion i dialogen och försökte hitta en svensk motsvarighet som även matchade stilnivån. Ibland blev det ett neutralt ord, men för att ändå sätta rätt prägel på rollfigurens språk tog jag igen det på ett annat ställe. Att försöka hitta det perfekta svenska slanguttrycket visade sig vara en dålig strategi då många av uttrycken har en försvinnande kort livslängd.

Snoop

Min syn på tv-översättning är följande: 1. Den är till för att ge de tittarna den extra hjälp de behöver för att hänga med och kunna uppskatta utländska program. Vissa svenska tittare kan naturligtvis ingen engelska alls, och då är översättningen allt de vet om vad som sägs. 2. Språket i översättningen ska dessutom stämma väl överens med karaktärernas sätt att prata – langaren på gatuhörnet använder inte samma språk som läraren i skolan eller som politikern. Och slutligen 3. En tv-översättning måste hålla längre än årets modeord, även om jag kan tycka att det är charmigt på ett nostalgiskt vis när man stöter på tidstypiska ord som ingen längre använder seriöst. (mer…)