Kvantifiering av verkligheten

Mossorna ökade genom åren. De fick högre procentuell täckningsgrad.

Meningen kommer från en lyssnare som ringde in till Vetenskapsradion Språket i P1 och påpekade att vi kvantifierar verkligheten. Vi ser på den som vore det statistik. Lyssnaren arbetade med sin avhandling i växtekologi när någon gav honom rådet att istället beskriva verkligheten. Mycket riktigt…

Mossorna ökade genom åren. De täckte mer av marken.

För växtekologen var det som en uppenbarelse. Och jag förstår honom. Men det borde vara så självklart att beskriva verkligheten som vi ser den och inte som om vi läste siffror i tabeller och diagram.

Kvantifieringen är vanlig hos politiker och nyhetsreportrar. Och den kloka Språket-lyssnaren nämnde några exempel från dagspressen:

Lägre utsläpp från industrin. Varför inte mindre?

Orderingången var rekordhög. Varför inte rekordstor?

Allt lägre andel studerande går ut med examen. Varför inte färre?

Även om denna kvantifiering av verkligheten inte orsakar missförstånd så är den fjärmande och faktiskt lite otrevlig. Vissa politiker kan inte låta bli att tala om människor som om de vore siffror. De skulle vinna på att vara konkreta och verklighetsnära. Det skulle göra språket mer levande och innehållet lättare att förstå.

Jag upprepar Anna-Lena Ringarps enkla råd i Språket: Beskriv verkligheten!

Programmet sändes den 29 maj i år på Vetenskapsradion Språket i P1.

Annonser

Har du en språkfråga?

Det känns lite oroande att det är bråk om Språkrådets alldeles utmärkta webbplats. Om någon rör Språkrådets frågelåda eller språkrådgivning på Twitter vet jag inte vad jag gör. De är mina främsta källor i språkfrågor, och jag uppskattar verkligen att man alltid får svar – snabbt. Det här lärde jag mig i veckan:

Vad heter ”hipster” i plural? DN Kultur skriver ”hipstrar”. Ja, hipstrar (alt. nollplural, men det är nog ovanligt).

Varför heter det vägren? ”Ren” i den betydelsen är ett fornsvenskt ord för kant, med oklart ursprung.

Varför heter det flörtkula? Förr kastade man dem på varandra på fester, ungefär som konfetti. Kunde uppfattas flörtigt.

  Jag hoppas att Språkrådets webbplats blir kvar som den är. Men om inte – hu! – kanske alla nya forum och bloggar med språktema kan fylla de eventuella luckorna.

Ett lika tillförlitligt forum som Språkrådet är Sveriges radio, om än en smula långsammare. Först och främst Vetenskapsradion Språket i P1 med lyssnarfrågor som professor Lars-Gunnar Andersson svarar på. Mejla synpunkter och frågor kring språk och språkbruk till spraket@sr.se.

Språkkollen i P4 Värmland är för mig en nyupptäckt. Det är språkvårdaren Tove Andersson som svarar på lyssnarnas frågor, ofta med Värmlandsanknytning. Tyvärr låter Tove Andersson ofta osäker på sina svar. Onödigt, eftersom hon verkar vara påläst och kunnig. Skicka frågor och funderingar om svenska språket till eftermiddag.varmland@sverigesradio.se eller ring telefonsvararen 054-240510. I senaste sändningen diskuteras bland annat att-bortfallet i en mening som:

Man hotade döda poliser.

Jag kan förstå att skribenter vill rensa bort småord, men det gäller att ta det lugnt med Tippex-burken i fall som exempelmeningen. Såvida du inte vill kvalificera till Dagens groda eller skriva absurd poesi. Så här ska det naturligtvis vara:

Man hotade att döda poliser.

Ordälskarna kanske gillar Språkkollens samtal om pudel-uttrycken göra en (hel, halv) pudel, pudelns kärna och luspudel. Eller varför inte göra en terrier? Att beslutsamt ge uttryck för människors vrede när något inte gått rätt till.

För den som söker finns lättillgänglig språkhjälp numera överallt via bloggar (många!), nätforum, utbildningsdagar, Twitter, tidskrifter, språkspalter, handböcker samt radio- och tvprogram. På nystartade Din svenska kan du få svar på frågor som:

Heter det ”morgnarna” eller ”mornarna”? Använd hellre ”morgnar” än ”mornar” när du ska skriva morgon i plural.

Säger man ”baconet” eller ”baconen”? Vacklande genus, båda går bra.

Ställ din egen fråga här.

Närma eller fjärma läsaren?

I Språket från den 28/9 2010 diskuteras bland annat översatt litteratur och vad som går förlorat när ett språk byter dräkt.

En lyssnare hade läst en nyare svensk översättning av Austens Sense and Sensibility (Förnuft och känsla) och påpekar att hon föredrar originaltitlarna Mr och Mrs framför de svenska översättningarna herr och fru som användes i denna nyöversättning.

Lyssnaren föredrog alltså ”Mrs Dashwood” framför ”fru Dashwood”. Varför?

Presenterar hon sig som Mrs Dashwood eller fru Dashwood? Illustration av C.E. Brock

Hur stor bekantskap man har med (språk)kulturen avgör vad som upplevs som främmande.

I ett svenskt textsammanhang är Mrs och Mr inget som sticker ut eller markerar något typiskt anglosaxiskt.

Detta inte minst för att det bara undantagsvis översätts till fru och herr i undertextning av engelskspråkiga tv-program – som visas dagligen. Vi är vana att läsa det.

Men om vi tar ett annat exempel. Hur främmande känns… (mer…)

Varför sötsur och inte sursöt?

I Språket på Sveriges Radios P1 dök det upp en fråga som rörde en reklamtext. I den talades det om en 10 mm tunn bok. Kan en bok vara 10 mm tunn? Säger man inte att den är 10 mm tjock, trots att den är jättetunn?

Det är ett exempel som pekar på att vissa ord är markerade och andra omarkerade. Det omarkerade ordet är det ”vanliga”. Väljer man det markerade ordet däremot så sticker det ut – och då kan det antingen låta fel eller skapa en effekt som i frasen ovan.

~~~

Här är tre exempel på ordpar med förhållandet omarkerad-markerad. Varför säger man…

Tjock-smal:

Hur tjockt är ett hårstrå? (Smalt!)

Lång-kort:

Bikolibrin är 5 cm lång. (En kort kolibri?)

Mycket-lite:

Hur mycket snö ligger kvar i maj? (Lite!)

Det skulle vara intressant att undersöka om den markerade formen skiljer sig mellan olika språk…

~~~

Jag ger mig på en annan typ av ordpar istället, de som kallas binomial freeze. En definition på denna typ av ordkollokation kan vara:

”två eller flera lexikala element som tillhör samma kategori och som samordnas av en konjugation, och där endast en ordning är möjlig (skrapa och vinn) eller åtminstone föredras (kropp och själ, salt och peppar)”

Så här kan sådana kollokationer se ut på svenska, italienska och engelska.

Om ett språks ordning avviker från de andra två är det kursiverat (italienskan i de allra flesta fallen).

kropp och själ anima e corpo body and soul
fram och tillbaka avanti e indietro back and forth
puss och kram baci e abbracci hugs and kisses
Svart-vitt bianco e nero black and white
katt och hund cani e gatti cats and dogs
tillgång och efterfrågan domanda e offerta supply and demand
hammare och skära falce e martello hammer and sickle
hönan eller ägget l’uovo o la gallina the chicken or the egg
död eller levande vivo o morto dead or alive
Romeo och Julia Giulietta e Romeo Romeo and Juliet
sötsur agrodolce sweet and sour

Och här kommer två ynka exempel på när ordningen överensstämmer:

läsa och skriva leggere e scrivere read and write
skinn och ben pelle e ossa skin and bone(s)

~~~

Mer läsning om den saken här. Och en uppsats om motsatsord här.

E ringrazio terminologia etc. per l’ispirazione!

Tolkning vs översättning

Inte sällan får jag höra ”du som är tolk…” Det stämmer inte att jag som översättare även är tolk (eller vice versa). Jag har tolkat och kan tolka, men att tolka och översätta är två olika verksamheter med olika tankeprocesser.

Språket i SR:s P1 bjuder alltid på intressant lyssning. Inte minst tack vare de behagliga programledarna Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson. Programmet som sändes 10 november i år handlade om tolkyrket, och ett par svenska simultantolkar inom EU berättar om arbetsvillkoren.

Jag roar mig med att lyfta fram olikheterna mellan översättning och tolkning utifrån de intervjuade tolkarnas tankar.

Tolken säger:

Trots att de flesta tolkar vill se talarens mun och kroppsspråk under arbetet så blundar tolkarna ibland för att kunna koncentrera sig bättre när det blir riktigt svårt.

Översättaren säger:

Ja, jag brukar också blunda när det blir för mycket jobb och leveranstiden är i kortaste laget. Vem skulle inte göra det? Men av uppenbara skäl aldrig medan jag skriver. (Jag måste inte se textförfattarens pennrörelser framför mig när jag översätter.)

~~~

Tolken säger:

Talaren som tolkas är inte alltid välartikulerad och det skapar problem eftersom tolken i realtid måste tampas med otydligt uttal och felanvända ord. Den talare som läser innantill går ofta fram i ett rasande tempo medan en som talar fritt är mer levande i sitt språk. Onaturlig ordföljd och oavslutade meningar är andra problem som måste lösas på studs.

Översättaren säger:

En luddig och otydlig text är svårare att översätta, men med tid och tålamod kan man oftast komma till rätta med den. Så länge det finns tid kan man oftast reda upp oklarheter. (mer…)