Inspiration

Översättarbloggen är tillbaka från sitt sommaruppehåll. Jag har läst böcker, tidningar och bloggar i mängder under semestern. Nu är det dags att skriva lite också – om vad jag har läst.

Två texter som du hinner läsa på en tiominutersrast.

Undertextning – en petimäters vardag av Jennifer Evans i tidningen Facköversättaren. Om hur det funkar med kunder, uppdrag, teknik och ekonomi i en undertextares vardag. Intressantare än det låter. Jag känner igen mig.

Två olika världar? Kliv in i en skönlitterär översättares tankevärld. Gudrun Samuelsson har bland annat har översatt Curtis Sittenfields American Wife (Presidentens hustru). Här berättar hon varför färgen ”seafoam green” inte blir ”sjöskumsgrön” på svenska.

Och en hel bok om att ha skrivandet som yrke. Obs! Svår att inte sträckläsa.

Sälj det med ord: konsten att skriva reklam av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Min bästa läsning under sensommaren för att bli motiverad att börja jobba, jobba, jobba igen i augusti. Den gav mig känslan att jag sysslar med världens roligaste sak – att få skriva på betald arbetstid!

Och en dokumentärfilm om språket pirahã som jag har läst mycket om.

På Lingvistbloggen skriver Mikael Parkvall så här om filmen The Grammar of Happiness: ”Slänge sig sålunda Lindström i därför avsedd vägg — här blir det (förhoppningsvis) riktigt stenhård språkporr i teverutan!”

På Lingvistbloggen finns också en trasslig och intressant kommentarstråd om pirahã och filmen med lingvistikprofessorn Dan Everett. Läs här och här.

Jag är vansinnigt nyfiken på detta språk som i all väsentlighet saknar räkneord och ord för färger. Hur påverkar det talarnas sätt att tänka? SVT har köpt in The Grammar of Happiness så håll utkik!

 

Annonser

Finns det pengar så finns det samvetslöshet…

I alla branscher där det finns stora pengar att tjäna växer samvetslösheten. Här följer ett fall om hur översättares rättigheter kan smulas sönder.

Än mer intressant är lärdomen – att juridiskt stöd eller åtminstone rådgivning är ett måste för professionella översättare. Men det är inte gratis att anlita advokater och jurister. Medlemskap i en organisation som företräder översättare är för många ett rimligare alternativ. Den som står helt ensam kan bli snuvad på ersättning och rättigheter.

Det här fallet handlar om översättaren Gili Bar-Hillel Semo som gjort Harry Potter-böckerna tillgängliga på hebreiska. Hennes boköversättningarna ligger också till grund för filmöversättningarna.

Dramat börjar när Bar-Hillel och ett tjugotal andra Harry Potter-översättare får välja: avsäg er rättigheterna till era översättningar eller riskera att förlora uppdraget. Den katalanska översättaren vägrade och blev petad.

Hogwarts vapensköld. ”Väck inte den drake som sover”.

Detta ultimatum kom för Bar-Hillels del indirekt från Warner Bros. via det israeliska bokförlaget, och på den vägen verkar det fortsätta. Om hon inte avsäger sig rättigheterna får hon inte betalt. Och om publiceringen försenas skulle läsarna minsann få veta att det var hennes fel. Samma sak gäller filmdubbningen, om hon inte gick med på kraven från Warnes Bros. att släppa alla rättigheter till sin översättning skulle hon inte få betalt för sitt arbete. Och då skulle inte heller ”alla söta små barnskådisar” som medverkade få det heller.

Gili Bar-Hillel Semo ger sin version av händelsen i sin blogg här och hon känner sig minst sagt överkörd.

I kommentatorsfältet på Brave New Words (och säkert i andra forum) diskuteras händelsen, och en ganska hård dom fälls – mot översättaren som låter sig köras över. Vad skulle hon ha gjort annorlunda?

Det är lätt att med facit i hand påpeka vad Bar-Hillel borde ha gjort. Skaffat en advokat och låtit hen granska kontrakten. Därefter driva en rättslig process om något i kontrakten bryter mot lagen.

Men jag försöker samtidigt föreställa mig känslan… Att vara etablerad skönlitterär översättare och ha landat detta jättekontrakt att få översätta Harry Potter-böckerna med ansvaret och äran som det innebär. Hur mycket vill man bråka då?

Och något smakar bekant. Att inte riktigt känna till rättigheterna jag har som översättare, inte veta exakt vad jag måste avsäga mig och vad som fortfarande är mitt. Är det som uppdragsgivaren kräver olagligt eller bara oschyst?

Utan min tillåtelse eller vetskap, får min undertextning sändas i repris hur många gånger som helst? Får den säljas vidare?

Får min undertextning visas på biografer trots att det ursprungliga uppdraget var för tv-sändning?

Får översättningen efterredigeras hur mycket som helst, trots att mitt namn står som avsändare?

Det går att ruska av sig den känslan. I Sverige är det Teaterförbundet som företräder mediaöversättarna (undertextare). Här kan du läsa på. Gör det.

Om du är skönlitterär översättare kan Sverige Författarförbunds översättarsektion vara aktuellt för dig. Läs om den juridiska hjälp som de erbjuder sina medlemmar här.

Medlemmar i Sverige Facköversättarförening erbjuds något som jag antar är rabatterat timpris hos advokatfirma. Läs mer här.

Undertextens lillasyster

I dagens nummer av Dagens Nyheter skriver Martin Röshammar om företaget EuroTroll (eller ”Djur och Troll” som vissa missuppfattar det som) i artikeln Och vad säger du då, lille vän?

Artikeln handlar om en annan medlem i familjen medieöversättning, nämligen dubbning. Överföring av en films dialog till ett nytt språk lyder beskrivningen av ”dubbning” på ne.se.

EuroTroll dubbar svenska barnprogram som sänds på bland annat Barnkanalen och Nickelodeon, med andra ord de kanaler som våra ungar kollar på allra mest.

Jag reflekterar… I jämförelse med undertextning verkar denna ”överföring av en films dialog till ett nytt språk” kunna vara mycket fri i förhållande till originaldialogen.

Kanske beror det på att det handlar om just barnprogram. Vilken världsbild ska barnen få? I artikeln pratas det om att hålla nere det ”tjejiga” och ändra på de allra pipigaste rösterna.

Men kanske beror friheten också på att tittaren inte konfronterar originaldialogen på samma direkta sätt som vid undertextning. Dubbningen ersätter ju originaldialogen.

Om man i dubbningen lättare kan frigöra sig från originalet och skapa något som står på egna ben blir Fåret Shaun inte bara Shaun the Sheep på svenska, utan en försvenskad version som vi kallar Fåret Shaun och som är tänkt att passa små tv-tittare just i Sverige.

Naturligtvis anpassas även undertexter för att den svenska tv-publiken ska kunna ta till sig programmet på bästa möjliga sätt. Målet är att tittaren ska uppleva det textade programmet som vore det riktat just till tittaren. Han eller hon ska skratta på samma ställen och förstå hänvisningar till landsspecifika företeelser.

Men undertextaren kan på sin höjd göra punktinsatser för att föra programmet och tittaren närmare varandra. Det är svårt att ”hålla nere det tjejiga” eftersom undertexten inte styr över andra faktorer än ordval och redigering och originaldialogen hela tiden går parallellt.

Läs DN-artikeln på Martin Röshammars blogg.

Läs mer om dubbning i Sverige på fansajten Dubbningshemsidan.

Roberto Benigni och Roberto Innocenti

Mönster ser man först i efterhand då man försöker skapa en helhet av lösryckta saker. Jag blir glad när jag tänker på tre minnesvärda filmer som jag har textat och alltså fått en chans att ”lusläsa”. Ett mönster.

1. Johnny Stecchino (Johnny Tandpetaren) av och med Roberto Benigni.

2. Down by Law med bland andra Roberto Benigni.

3. Pinocchio av och med Roberto Benigni.

~~~

Det är inget otroligt sammanträffande att signor Benigni dyker upp i alla tre filmer då han nog kan anses vara en av Italiens mest framgångsrika filmskapare och skådespelare i dag.

De italienska filmer som visas på svensksända kanaler, och alltså textas till svenska, är mest prisbelönta s.k. kvalitetsfilmer och/eller kassasuccéer. Alltså, Benigni samt en och annan Fellini.

~~~

Varför är just dessa tre filmer minnesvärda för mig?

Den första filmen pekade ut för mig vad jag skrattar åt, för alla komedier är sannerligen inte roliga.

Johnny Stecchino är en klassisk förväxlingskomedi där den gode misstas för den onde. Benigni spelar Dante, en italiensk Papphammar, som till utseendet liknar mafioson Johnny Stecchino på pricken. Det blir trubbel där en bananstöld är ett slags klimax.

~~~

Den andra filmen fick mig att förstå att tystnader i en film kan innebära en nog så stor utmaning i fråga om undertextning. De ord som sedan sägs blir så mycket viktigare.

Om Down by Law skriver jag om i det föregående inlägget Filmtitlar i översättning #2. Roberto Benigni kan inte vara annat än Papphammar, kan tyckas. Ma mi garba!

~~~

Den tredje filmen ledde mig till den fantastiska illustratören Roberto Innocenti. Roberto Benignis film Pinocchio skulle jag inte utnämna till en mästerverk, men Roberto Innocentis illustrationer till Carlo Collodis Pinocchio däremot… Alla som vill äga denna ropar SI!

Innocenti tog emot H.C. Andersen-medaljen 2008, och därmed tillhör han ett gott sällskap av barnboksförfattare och illustratörer.

Fler illustrationer av Innocenti kan du se här och information om mannen som håller i penseln hittar du här.

Undertextning utan urholkning

Att undertexta innebär att översätta talat språk och samtidigt korta ner och redigera det så att översättningen ryms på max två rader à 35-40 tecken.

Men alla språk är inte ”lika långa” i fråga om antal ord och ordlängd. Vissa språk b r e d e r  u t  s i g, medan andra snällt låter sig anpassas till anvisat utrymme.

Jag tänker på exemplet som Fredrik Lindström tog upp i sitt program Svenska dialektmysterier. Ju längre söderut man kommer desto längre ordsammansättningar – längre norrut kortare.  Den svenska enordaren eurovisionsschlagerfestival heter på spanska el festival de la canción de eurovisión. Det är sju ord och skulle uppta en hel rad i rutan – en undertextares mardröm!

När man översätter skriven text blir översättning sällan överraskande mycket längre eller kortare än originalet. Sju sekunders prat däremot ryms inte alltid på två textrader och i sådana fall blir vartenda ordval viktigt.

Från ordmängd till ordlängd.

Begrunda följande och titta sen på ett engelskspråkigt tv-program textat till svenska:

”Kul” är garanterat en vanligare översättning av fun än ”rolig” i undertexterna. ”Kul” tar mycket mindre utrymme i anspråk, tre ynka tecken, och går i många sammanhang att använda på samma sätt som rolig.

Visst känns det lite banalt att en sådan faktor kan styra ordvalet i tv-översättningar? Men så länge kvaliteten bibehålls är det väl inget problem att använda ett kortare ord framför ett längre.

~~~

Allvarliga översättningsproblem kan uppstå när man glider iväg för långt från ursprungsbetydelsen i jakten på en översättning som ryms. Jag har ett bättre spartips när utrymmet är snålt. Utelämna icke-nödvändiga ord för att ge plats åt nödvändiga ord.

1. Du kan väl försöka att hitta fogsvansen.

[4o tecken, ryms inte]

2. Du kan väl försöka att hitta sågen.

[35 tecken, ryms på bekostnad av exaktheten]

3. Du kan väl försöka hitta fogsvansen.

[36 tecken, ryms, rätt innehåll]

~~~

Översättning är en del av undertextningsprocessen, att redigera texten är en annan stor del som man måste behärska för att resultatet ska bli lyckat.

Naturlig dialog

När man översätter dialog är medvetenhet om att det finns olika språkregister A och O. Olika register skiljer sig ifrån varandra.

Det finns formellt språk, ungdomsspråk, fackspråk, poetiskt språk, slang, politiskt språk, retoriskt språk, gammalmodigt språk, humoristiskt språk och oändligt mycket mer. En läkare använder (förhoppningsvis) inte samma ord och stil när hon pratar med sin patient som i ett samtal med en läkarkollega. En politiker talar inte på samma sätt inför publik som med sina barn.

~~~

Det kan finnas flera innehållsmässigt korrekta översättningar av ett ord, men alla passar inte in i ett visst sammanhang även om orddefinitionen är den rätta. När jag översätter film lär jag känna rollkaraktärerna, och det faller sig naturligt att en äldre person kom i samspråk med medan en yngre började snacka med.

Med förlov sagt, mu.

Ett typiskt exempel på korrekt men onaturligt översatt dialog är när with all due respect, som verkar föregå alla typer av förolämpningar i amerikanska tv-serier, blir med förlov sagt på svenska. Inte många gangstrar skulle säga: ”Med förlov sagt, pysen, men stålarna tillhör mig.”

~~~

Kanske är det så att svenskan inte bara erbjuder en standardfras som motsvarar with all due respect, utan flera, beroende på vem talaren är. För det man i grund och botten gör är att meddela att man om någon sekund tänker uttrycka sin personliga åsikt som man anar att åhöraren inte håller med om.

Translitteration – att översätta bokstäver och ljud

Detta inlägg handlar om att ”översätta” namn. I det allra enklaste fallet kan det vara att Canada och Cuba skrivs Kanada och Kuba på svenska och att Monaco di Baviera (”bayerska Monaco”) och Il principato di Monaco (furstendömet Monaco), båda Monaco på italienska, är München respektive Monaco på svenska.

Monacos eller Monacos flagga?

Andra ”namnöversättningar” kräver djupare efterforskningar, till exempel translitteration av ryska, ukrainska, vitryska och bulgariska namn till latinskt alfabet.

Så här translittererar TT-språket ryska namn till svenska:

Tjechov
Gorbatjov
Plusjenko (Pljusjtjenko är mindre vedertaget, om än mer konsekvent)
Andrej

Och så här blir samma namn på engelska:

Chekhov
Gorbachev
Plushenko
Andrey

~~~

För ett par år sedan översatte jag en dokumentär om den sista tsarfamiljen Romanov. Språket var engelska med inslag av rysk dialog.

Så länge personerna i programmet var så pass kända att de omnämns i uppslagsverk var det inga problem att hitta den korrekta svenska stavningen. Men när okända personers namn nämndes uppstod translitterationsfrågor. Hur skriver jag på svenska?

Till min hjälp hade jag en engelsk översättning av partierna med ryskt tal (dum-snålt att inte låta en rysk-svensk översättare göra det, kan man tycka). Där hade de okända namnen translittererats till engelska – ibland på rätt sätt, ibland tyvärr ett hemsnickeri.

Med hjälp av TT-språkets translitterationsrekommendationer och den engelska översättningen kunde jag återge de ryska namnen på svenska. (mer…)

Fula ord

Hur grovt språk får man använda när man undertextar egentligen?

Jag korrar sjunde säsongen av en amerikansk komediserie och var helt övertygad om att serien var helylle rakt igenom, men gång på gång dyker oväntat grova uttryck upp. 

Cuntface var översatt till kukhuvud. Säg det först högt och läs det sedan. Ordens genomslagskraft blir större i skrift. Textremsan skriker högre än någon som säger samma sak.

(Detsamma gäller för utropstecken – det räcker oftast med ett ynka ! för att markera att någon skriker för full hals. Effekten av utropstecken förstärks av det man ser och hör på tv-skärmen. Jag har hittills aldrig översatt någon replik som krävt tre utropstecken. Jag lovar!!!)

Så, vilken nivå ska man lägga sig på när man översätter svordomar, könsord och allsköns kreativa förolämpningar på längden och tvären?

När det gäller amerikanska pratshower får man vara beredd på att mycket redan är bort-beepat. Då får man som översättare läsa på läpparna eller utifrån situationen gissa vad som sägs. Det brukar inte vara särskilt svårt då de möjliga alternativen är få (shit, fuck, cunt…). Dessa ord kan man utan att blinka översätta i oförmildrad form till svenska.

I övrigt där ”fula ord” förekommer får man fördela bördan jämnt. De ynka två textraderna i rutan kan inte fyllas med svordomar på bekostnad av att övrigt innehåll inte förmedlas. Man bör naturligtvis återge en notorisk fuck!-användare rättvist, men det kan man ofta göra med små och effektiva medel. Varje fuck måste inte finnas med. Vi fattar ändå. (mer…)

”Koka tårtan i 390 grader 25 minuter ”

Att översätta matlagningsprogram kan vara fantastiskt roligt – roligare än att ”bara” titta på samma program – eller riktiga bottenjobb.

Bottenjobb avser förhållandet lön – möda. Efter att ha översatt flera avsnitt av ett tiotal olika matlagningsprogram delar jag in dem i två kategorier: ovanligt pratiga och ovanligt tysta program. Då man i regel får betalt efter programmets längd och inte per textblock är pratigt inte bra. Det är lätt att räkna ut vilken kategori bottenjobben hamnar i.

Ainsley Harriott är pratig.

När man översätter matlagningsprogram måste man i större utsträckning än annars hålla ögonen på vad som faktiskt händer i rutan, förutom att lyssna på vad som sägs. På engelska tillsätts ingredienser kanske med ett put – på svenska finns det en mängd olika sätt att tillsätta något på. Flytande ingredienser hälls, slås och droppas i, stänks över och i vissa fall öses eller slevas ner. Naturligtvis ska man inte tillföra information som inte finns i originalet. I många fall används add och då blir det tillsätt, rätt och slätt.

Även om programmet är ovanligt tyst kan det innehålla ord som kräver tidskrävande efterforskningar. Ingredienser som används flitigt i vissa länder kan vara närmast okända i Sverige. När det gäller ovanliga produkter går de ofta under flera namn, en utländsk och en svensk variant (som är mer eller mindre etablerad). Eruca sativa var först känt i Sverige som senapskål, sen tog det italienska köket Sverige med storm och plötsligt åt vi inte längre senapskål utan rucola på pizzan och i salladen.

SKUD har fått barn. Det blev en bok.

Den stora fördelen med att översätta namn på örter, frukt och grönsaker är att det alltid går att hitta namnet! Alla växter har latinska namn som man kan använda som sökord på engelska respektive svenska google för att få en hint om vad det handlar om för växt. Trots att det kan returnera övertygande många träffar så använder jag det mest som första steg.

Mitt bästa tips är att därefter gå vidare och söka på pålitliga SKUD – Svensk Kulturväxtdatabas. Man kan göra en sökning i databasen här. SKUD har också en bra samling länkar till relaterade sajter.

En kulturväxt är förresten en växt som människan lärt sig använda och som därför odlas (källa: http://www.ne.se).

~~~

Konvertera grader, mått och andra enheter som används i matlagning kan man göra här.

Och läs gärna den här intervjun där jag berättar om  arbetet med att översätta The Martha Stewart Show (ovanligt pratig).

Att översätta The Wire

Jag tittar på The Wire, igen. Denna gång från början. Jag såg säsong 4 och 5 för något år sedan. Det var egentligen inte mitt val att börja mitt i serien, det föranleddes av ett jobbuppdrag.

Nu när jag ”nöjestittar” på de första avsnitten klappar jag mig själv på axeln lite lätt och tänker tillbaka på vilket hästjobb det var att översätta denna serie!

För det första: slanguttrycken. En del är (var) så pinfärsk och lokal (Baltimore-)slang att jag undrar om alla amerikaner ens hänger med i tugget. När serien sändes i Storbritannien såg britterna den textad och fick kritik för just detta. Läs om den saken här. Att språket kallas engelska på båda sidorna om Atlanten betyder mindre då de flesta tittarna ändå inte har samma språk som Wire-gangstrarna.

Omar

Min strategi när jag skulle hantera de ofta förekommande slanguttrycken var att ta ner det en nivå. Jag gick till ordets betydelse eller funktion i dialogen och försökte hitta en svensk motsvarighet som även matchade stilnivån. Ibland blev det ett neutralt ord, men för att ändå sätta rätt prägel på rollfigurens språk tog jag igen det på ett annat ställe. Att försöka hitta det perfekta svenska slanguttrycket visade sig vara en dålig strategi då många av uttrycken har en försvinnande kort livslängd.

Snoop

Min syn på tv-översättning är följande: 1. Den är till för att ge de tittarna den extra hjälp de behöver för att hänga med och kunna uppskatta utländska program. Vissa svenska tittare kan naturligtvis ingen engelska alls, och då är översättningen allt de vet om vad som sägs. 2. Språket i översättningen ska dessutom stämma väl överens med karaktärernas sätt att prata – langaren på gatuhörnet använder inte samma språk som läraren i skolan eller som politikern. Och slutligen 3. En tv-översättning måste hålla längre än årets modeord, även om jag kan tycka att det är charmigt på ett nostalgiskt vis när man stöter på tidstypiska ord som ingen längre använder seriöst. (mer…)